Nina, mamma till Hugo o tvillingarna Max o Vincent

Ronny hade inte tagit ur sladden mellan kameran & datorn, så när jag vred på datorn så ramlade kameran i golvet, och nu vill den inte starta. Så nu är det såklart mitt fel.
Va fan, jag visste inte att sladden var i, det är väl hans fel om han inte drog ur sladden och lade kameran på ett lite bättre ställe än på bordskanten.
Men nej, nu vart han skitsur och gick å lade mig och säger att det är mitt fel.
Jag blir så irriterad! På allt, vårat förhållande, oss.. Allt suger.
Jag ska göra allt jämt, ta allt ansvar om allt, okej han jobbar.. Men när han kommer hem tycker han att han ska få vila typ hela kvällen. Att göra mat åt Hugo, ge maten åt Hugo, byta blöja eller hjälpa till att diska eller så, det är alldeles för jobbigt.
Han jobbar inte ens med ett jobbigt arbete, han löder grejer.. Eller det är ju bara praktik än så länge..
Och jag städar fan jämt, diskar, tar han om VÅRAN son, inte bara min,,,,
Jag tar även hand om katterna, försöker ta hand om mig själv, försöker gå ner i vikt, och jag försöker att må bra liksom, men ibland är det jävligt svårt att orka med allt. 
Jag blir så trött ibland, så jag funderar på hur skönt det skulle vara att bo själv med Hugo. Då skulle jag inte ha en till att ta hand om iallafall.. Utan bara mig själv, katterna & Hugo.

Det är som en vägg mellan oss, typ hela tiden. Det går inte att prata med han, så fort jag säger åt han eller säger vad jag tycker så får han nåt jävla raseriutbrott och blir helt galen, och eftersom jag har levt med sånt hela mitt liv så vågar jag inte tjafsa emot,, så det går liksom inte att försöka förbättra allt.

Nej, nu ska jag försöka bli trött,, lösa korsord kanske,, så jag orkar upp imorgon.