Skönt som fan
Gud vad skönt det är att ryta ifrån ibland!
Jag har alltid varit så jävla mesig, jag har aldrig vågat säga nånting, bara tagit skit efter skit efter skit överallt, jag har liksom alltid varit den som alla mobbar & puffar på.
Vad jag än har gjort & sagt så har det bara varit fel,
därför har jag i min uppväxt aldrig haft någon styrka till att kämpa, till att stå upp och säga stopp.
Men jag tänker inte vara den där pelaren som alla kastar skit på nåt mer!
varför ska jag, jag har inte gjort nånting för att förtjäna det!
Jag är liksom född till att vara "den där" som alla spottar på.
Tyvärr.
Det har gjort så att jag är så otroligt känslig, jag tål ingenting vad folk säger,
jag blir ledsen & får panikångest hur lätt som helst.
Ledsen blir jag inombords, jag gråter aldrig, jag kan inte gråta..
Som min psykolog säger "jag har ingen bomull runt själen" som dom flesta andra har.
Ingen fattar heller, folk tror ju att det som inte syns finns inte,
att jag ser frisk ut på utsidan betyder inte att jag mår bra på insidan.
Och det är jag less på, folk tror inte på en, dom tror att man bara fejkar när man säger att man mår dåligt och är deprimerad.
Psykologen var på väg att skicka mig till Säter första gången jag var där,
men eftersom jag har barn så är det inte "bara att" liksom..
Tänk om vissa nån gång kunde ta en på allvar och sluta säga massa saker,
jag tar åt mig mer än vad ni tror, det ni tror inte är nånting, sticker sönder mig.
Men jag tänker inte ta skit nåt mer, ni får tycka vad ni vill men jag förtjänar bättre.
Nu tänker jag säga vad jag tycker & inte hålla käften!
Jag har alltid varit så jävla mesig, jag har aldrig vågat säga nånting, bara tagit skit efter skit efter skit överallt, jag har liksom alltid varit den som alla mobbar & puffar på.
Vad jag än har gjort & sagt så har det bara varit fel,
därför har jag i min uppväxt aldrig haft någon styrka till att kämpa, till att stå upp och säga stopp.
Men jag tänker inte vara den där pelaren som alla kastar skit på nåt mer!
varför ska jag, jag har inte gjort nånting för att förtjäna det!
Jag är liksom född till att vara "den där" som alla spottar på.
Tyvärr.
Det har gjort så att jag är så otroligt känslig, jag tål ingenting vad folk säger,
jag blir ledsen & får panikångest hur lätt som helst.
Ledsen blir jag inombords, jag gråter aldrig, jag kan inte gråta..
Som min psykolog säger "jag har ingen bomull runt själen" som dom flesta andra har.
Ingen fattar heller, folk tror ju att det som inte syns finns inte,
att jag ser frisk ut på utsidan betyder inte att jag mår bra på insidan.
Och det är jag less på, folk tror inte på en, dom tror att man bara fejkar när man säger att man mår dåligt och är deprimerad.
Psykologen var på väg att skicka mig till Säter första gången jag var där,
men eftersom jag har barn så är det inte "bara att" liksom..
Tänk om vissa nån gång kunde ta en på allvar och sluta säga massa saker,
jag tar åt mig mer än vad ni tror, det ni tror inte är nånting, sticker sönder mig.
Men jag tänker inte ta skit nåt mer, ni får tycka vad ni vill men jag förtjänar bättre.
Nu tänker jag säga vad jag tycker & inte hålla käften!
Kommentarer
Postat av: Frida
De gör du alldeles rätt i. Ingen har rätt att trampa på någon utan anledning. Aldrig någonsin, bra att du sa ifrån. Kram
Postat av: Jess
Bra att du kan säga ifrån. Tummen upp!
Trackback
