Nina, mamma till Hugo o tvillingarna Max o Vincent

Mmmmums! & lite bekännelser..

Sitter och syndar.. jag äter grillad kyckling, det är nog det godaste jag vet!
Det ska inte va nånting till, bara kyckling, och det är bara såå mums! :)
Måste ju äta upp de innan de blir gammalt ;)


Mina hjärtan sover.
Tic (en av katterna) rev Hugo på handen idag..
Vet inte vad vi ska göra med henne faktiskt.. hon har blivit så jobbig.
Hon är inte elak eller sur eller nåt sånt, ibland bara men det är väl alla katter då och då..
och just då så råkade Hugo vilja ha sin leksak som låg bredvid henne.
Han vart jätteledsen. Samtidigt är det bra att han får lära sig att katter faktiskt kan rivas.
Och att alla katter inte är lika snälla som våra brukar vara..

Men det som är så jobbigt är att hon kissar överallt. Hon har alltid varit lite krånglig men inte så mycket som den senaste tiden, har vi nåt som är gjort av tyg på golvet så kissar hon där,
fast lådorna är rena.
Om det inte ligger nåt på golvet så drar hon ner nåt från t.ex. bänken i tvättstugan osv..
och kissar där.
Vi har prövat fy sprayer osv.. hon är steriliserad sen flera år tillbaka.
Vad ska man göra?
Jag tycker inte om det här, men tanken på att avliva henne gör så ont.
Det var så otroligt jobbigt att avliva Ludde (min älskade misse),
vet inte om jag skulle klara av det igen.. att känna att jag sviker henne,
att jag dödar henne typ, hon är ju ändå vår lilla tjej.
Jag & hon är dom enda flickorna i detta hushåll :)
(ja just ja, förutom kaninerna).

Allt är jobbigt, hela detta året har varit ett stort helvete.
Förutom att Max & Vincent föddes, men det var inte en sån glädje som det borde vara!
Det var den jobbigaste tiden någonsin, ingen fattar nånting heller..
Dom mådde bra och allt, men att ändå vara tvingad att vara på den där jävla avdelningen i 2 veckor
tog knäcken på mig. Jag hoppas jag aldrig mer behöver åka dit igen.
Om dom var sjuka eller så, hade det ju varit lättare, då är det ju självklart att vara där och få hjälp.
Men så som dom behandlade oss hatade jag.
Jag har till och med mardrömmar om det, att vi är någonstans och FÅR INTE åka hem fast vi mår bra och allt är bra. Jag tål inte tanken på att vara instängd, att bli tvingad.. har känt mig så för mycket i mitt liv och nu tål jag det inte..
Äh jag vet inte..

Inte undra på att man är ett vrak nu, man tål inte hur mycket som helst och i år har det bara varit motgångar.
Idag är jag överlycklig över mina barn, men jag mår sämre än någonsin.
Vill inte skriva för mycket här, vet ju inte vilka idioter som läser..
Jag kan knappt ta mig utanför dörren, jag kan inte göra nånting.
Det är skitjobbigt att bara byta blöjor, men så fort jag tittar på mina små älsklingar så
får jag ork att göra det :)
Tur att jag har mina barn alltså!
Det är för dom jag kämpar, det är för dom jag har sökt hjälp och ska gå igenom allt som hänt i mitt liv.
Dom ska ha en bra mamma som kan göra saker!
Och jag tänker inte ge upp, även om det lockar ibland.
Jag SKA lyckas, för mina barns skull.
Jag vet hur det är att vara barn till någon som försöker ta sitt liv,
och det tänker jag absolut inte utsätta mina barn för!
Aldrig.

Mina barn är värd det bästa, och jag ska göra allt jag kan för att kunna ge dom det.



Ibland är det skönt att ha bloggen, att kunna skriva om vissa saker.
Folk förstår liksom inte, dom tror att man bara överdriver.
Men om man skriver lite, då kanske någon förstår..

Men jag är iallafall glad att jag tog mig i kragen och bad om hjälp på mvc, så jag fick kontakt med en terapeut och nu går jag hos en kbt tant :p





Vincent

Max


Myspojkar!
Hugo vill alltid ligga i mitten :) med en lillebror bredvid sig på var sida.
Han är världens goaste storebror!
♥


Vincent


Min älskade mamma & Max



Tre utslagna hjältar :)







Nu är det bara ca 45 min kvar innan Ronny kommer hem.
Han jobbar ju kväll denna vecka..

Så snart ska jag sova!
Underbart.

Puss & hej

Tack så mycket! :)

Kram

Ååh vad jag blev glad över att du ändrade helt riktning i det här inlägget. Först är du helt deppad, orkar ingenting, men sen händer det någonting och du får motivation, mod och kraft att göra något åt situationen. Och du har redan tagit tag i situationen för att förbättra den. Det är så skönt att se! Och det var så intressant att följa dina tankegångar och så oerhört tydligt i inlägget här hur de ser ut. Hur mycket har du varit och pratat med kbt-människan? Jag har inte hört någonting. Men vi har inte pratat så mycket heller.

Jobbigt med Tic förresten. Jag vet ju ingenting om katter men det jag kan komma att tänka på är ju att katterna, och kanske speciellt Tic då, blir avundsjuka för att det har kommit ännu fler bebisar och ni inte ger mer tid till katterna. Så kan det ju vara men jag vet inte om det är så i det här fallet. :) Du får reflektera om det! :)

Och snart ses vi! Yay! Jag längtar. :)

Kraamar min finis!