Tisdag
Ny dag.. varje gång jag vaknar så känns det så lugnt, sen kommer jag på vad som är på gång.
Då får jag ångest.
Jag tänker hela tiden på allt som har varit,
jag är liksom så att jag inte ens kan titta på kort utan att önska att man levde DÅ,
som det var då liksom.
Men allt ändras ju, bara för att det var bra förut så behöver det inte alltid vara så.
Tyvärr.
Men livet är så, det går upp & ner..
Jag tänker ju för mycket också!
Ibland känns det som om jag & Ronny är helt slut, att vi aldrig mer kommer prata eller ses,
och det gör ONT.
MEN jag vet ju egentligen att det inte kommer va så, vi kommer inte ens bo långt ifrån varandra.
Jag ska hitta en lägenhet runt omkring noret, helst så nära dagis som möjligt.
Ronny ska bo kvar.
Jag vill flytta, jag vill inte leva med massa minnen som drar mig tillbaka och får mig att få ännu mer ångest, då vill jag hellre ha nåt nytt som jag/vi kan starta om med.
Vi har ju också kommit på att vi båda behöver detta, för våran skull också.
Att få stå på egna ben och så,
vi var ju faktiskt så unga när vi träffades och flyttade ihop utan att ha bott själv någon gång,
jag vet att jag iaf måste lära mig att stå på egna ben, för att stärka mig själv!
Jag vet att det kommer gå bra, är jobbigt nu innan bara innan man "kommit igång" med det nya livet.
Och när folk hela tiden säger saker som får en att tveka,
"ska vi verkligen...?"...
Det är ju bekvämare att leva som vi gjort, men det funkar ju inte i längden ändå,
det blir ju bara värre och värre.
Äh jag vet inte vad jag ska skriva, har tusen tankar som snurrar.
Har iaf nyss ätit frukost och druckit kaffe, sen ska vi nog träffa Ammie & ta en promenad,
ska bli skönt att prata lite!!
Hoppas ni får en bra dag.
Puss Hej
Då får jag ångest.
Jag tänker hela tiden på allt som har varit,
jag är liksom så att jag inte ens kan titta på kort utan att önska att man levde DÅ,
som det var då liksom.
Men allt ändras ju, bara för att det var bra förut så behöver det inte alltid vara så.
Tyvärr.
Men livet är så, det går upp & ner..
Jag tänker ju för mycket också!
Ibland känns det som om jag & Ronny är helt slut, att vi aldrig mer kommer prata eller ses,
och det gör ONT.
MEN jag vet ju egentligen att det inte kommer va så, vi kommer inte ens bo långt ifrån varandra.
Jag ska hitta en lägenhet runt omkring noret, helst så nära dagis som möjligt.
Ronny ska bo kvar.
Jag vill flytta, jag vill inte leva med massa minnen som drar mig tillbaka och får mig att få ännu mer ångest, då vill jag hellre ha nåt nytt som jag/vi kan starta om med.
Vi har ju också kommit på att vi båda behöver detta, för våran skull också.
Att få stå på egna ben och så,
vi var ju faktiskt så unga när vi träffades och flyttade ihop utan att ha bott själv någon gång,
jag vet att jag iaf måste lära mig att stå på egna ben, för att stärka mig själv!
Jag vet att det kommer gå bra, är jobbigt nu innan bara innan man "kommit igång" med det nya livet.
Och när folk hela tiden säger saker som får en att tveka,
"ska vi verkligen...?"...
Det är ju bekvämare att leva som vi gjort, men det funkar ju inte i längden ändå,
det blir ju bara värre och värre.
Äh jag vet inte vad jag ska skriva, har tusen tankar som snurrar.
Har iaf nyss ätit frukost och druckit kaffe, sen ska vi nog träffa Ammie & ta en promenad,
ska bli skönt att prata lite!!
Hoppas ni får en bra dag.
Puss Hej
Kommentarer
Postat av: Micka
De blir nog bra, Ensam är stark vettu :) Och saknar ni varandra för mycket är det ju bara att försöka igen. Ni kanske till och med blir kära på nytt när ni inte bor ihop. Endel har det bättre isär. Lycka till! Å skit i vad alla andra tycker :)
Postat av: Mimmi
Skit i vad andra tycker. Jag tycker man ska göra de som känns bäst för än själv. O dom som säger att ni gör fel mot barnen trycker jag har helt fel. Bråkar man mycket så mår juabsolut inte barnen bra heller. O som sagt man kanske behöver lite tid isär för att veta om man tycker om varann tillräckligt för att fortsätta vara tsm. Eller så kommer man på att man mår bättre utan varann. Du gör rätt! Lycka till :)
Trackback
