Idag och imorgon och ett år sen.
Börjar med att svara Emma F, ja det vore jättekul!! Och nu tycker jag att det ska bli av också! :)
Har du samma nummer som förut? Vi får höras!! kraam
Idag har det varit tvillingarnas sista dag som under året.
För ett år sen låg jag och tyckte synd om mig själv på Falu lasarett, inlagd för havandeskapsförgiftning,
allt kändes verkligen pest, usch vilken jobbig tid.
Jag vet att jag var ensam i rummet, dom andra var på permis över natten,
jag försökte sova men det gick sådär..
fick världens mensvärk men tänkte inte mer på det..
På morgonen tog jag en dusch, mådde så dåligt, spydde som en tok..
sen skulle jag försöka äta frukost men det gick inte..
då kom jag på att precis sådär konstigt mådde jag skulle föda Hugo.
Jag sa det till läkaren och alla sjuksystrar som var där, men inte fan undersökte dom mig.
Dom skulle lyssna på hjärtan, men fick bara in ena hjärtljudet,
jäkla krångel det där, att kunna lyssna på båda bebisarna..
Så efter måånga försök så blev det akut ultraljud för att se så att båda levde.
Och som tur var så gjorde båda det, det var bara det att Vincent låg så jättenära Max så apparaten inte kunde skilja på deras hjärtljud :p
Sen fick jag min undersökning, galet att man måste tjata för att dom ska tro på en,
jag hade ju fan fött barn förut och kände igen mig i allt!
Något frustrerande.
Men jag hade ju rätt, jag var öppen 4 cm och det var på gång,
blev flyttad upp till förlossningen på en gång.
I panik fick jag ringa hem till Mora och säga åt Ronny att han ska till Falun, och ringa mamma och säga åt henne att skjutsa NU.
Herregud va nervös jag var, jag visste att IDAG så ska jag föda TVÅ bebisar.
Förhoppningsvis, om allt gick som det skulle.
Jag blev inlagd på förlossningen och fick byta om och allt sånt..
sen bara vänta på att Ronny skulle komma, den tiden det tog att åka mora-falun tog såå lång tid just då tyckte jag :p
hade inga jättestarka värkar så jag fick dropp för att skynda på allt lite.
Sen pickade dom sönder hinnan på Max, så vattnet gick.
Jag har fått lov att göra så båda förlossningarna,
man tror ju att vattnet ska gå som det är på film :p typ när man minst anar det och att det ska forsa, men så har det inte varit åt mig..
Sen gick det ganska fort och värkarna blev jättestarka på en gång,
fick min älskade lustgas, fast den tog inte lika bra som när jag födde Hugo..
men jag överlevde ändå :p
Jag kämpade på i en evighet (kändes det som),
dom undersökte mig och hade bara öppnats nån centimeter till,
suuuck va sur jag vart :p jag var alltså öppen 7 cm då.
Då tänkte jag att det här kommer ju verkligen ta evigheter innan det är klart..
Men vips så var jag öppen 10 cm och jag kände att det var dags att krysta,
en krystvärk så var Max ute.
Ronny satt och löste korsord och vips så var en bebis född hahah,
det gick ganska fort..
Han har aldrig varit så att han har peppat mig å så medans jag ska föda barn :p
det har inte behövts, jag klarar mig själv liksom..
och skulle han hålla på å dadda med mig så skulle jag bara bli förbannad och inte kunna koncentrera mig på det jag gör :p
så han har skött sig precis som jag har velat haha :)
Sen var det bara att vänta på värkarna igen,
jag var såå nervös att jag inte skulle hinna ta lustgasen i tid,
man ska ju börja andas in precis i början av värken för att effekten ska
funka när värken är som starkast, och jag var så nervös över det..
det kändes som 5 min sen var det på gång igen.
Och en sköterska satt och höll i min mage så att Vincent inte skulle vända sig på tvären,
då hade det blivit akut kejsarsnitt,
han fick ligga med huvud eller rumpa ner, och han hade rumpan nedåt,
eftersom Max föddes först så hade han ju "gjort vägen" så Vincent kunde födas åt fel håll.
Så barnmorskan (hon hette typ Maidi eller nåt sånt, jag minns det inte..) fick hålla i Vincents fötter så att dom inte skulle peta nedåt och spräcka vattensäcken och göra allt mer komplicerat,
det är alltså bättre att födas med rumpan först än fötterna först.
En krystvärk och Vincent var ute :)
Det hann bli 22 minuter mellan dom men för mig kändes det som 5 min :p
Vincent föddes ju i sin vattensäck, Ronny såg han flyta omkring där i innan säcken sprack :P
FAAN att han inte hann ta ett kort alltså, jag hade också velat se det!!
Enligt kineserna så betyder det lycka att födas i den :)
Det var ju massa folk i rummet,
alla läkare och barnmorskor och specialister på prematura bebisar osv..
dom tackade för en fin föreställning och gick haha.
Max & Vincent försvann dom också..
dom behövde piggas på lite och var ju lite prematura,
så dom åkte direkt till avd 33,
dom fick ligga med nå hjärtapparat och lite sånt dom första timmarna men det togs bort sen.
Vincent fick nå grejs för han hade dåligt blodsocker, och han hade svalt massa fostervatten så han spydde jättemycket dom första dagarna.
Först behövde dom inte nån sond, men sen helt plötsligt sa dom att "vi gör så ändå"..
jaja visst :p
Den där jävla sonden förstörde massor, tänk om dom hade lyssnat på mig istället för att ignorera allt jag sa. jaja orkar inte gå igenom allt det igen..
Det var några timmar efter födseln..
men tillbaka till förlossningen,,
det var ju inte klart än.
Det värsta för mig har varit att krysta ut moderkakan,
det har gjort så innihelvete ont alltså, och den har setat fast båda gångerna så dom har fått dra i navelsträngen/arna för att den skulle lossna, usch aj aj.
Det tog ca 6 timmar (förutom mensvärken under natten & morgonen)
sen var båda födda.
Max föddes 15.50, vägde 2770 g & var 49 cm lång.
Vincent föddes 16.12, vägde 2662 g & var 48 cm lång.
Ganska stora för att vara tvillingar födda i v.36+1 alltså ;)
Tur att jag inte gick tiden ut haha.
Men dom var såå små ändå, Hugo vägde 4050 g & var 52 cm lång när han föddes i v.42,
det var liksom så jag mindes hur det var :p
Åh mina älskade barn, jag är så nöjd med förlossningarna & jag älskar mina barn så otroligt mycket,
graviditeterna har varit sådär, fick havandeskapsförgiftning båda gångerna
och graviditeten med tvillingarna var ju ett rent helvete alla 8 månaderna,
men förutom det så är jag så glad över hur allt har gått.
Vi har världens snällaste tvillingar, alla tjatade om hur jobbigt det skulle bli att få tvillingar men det stämde inte för 5 öre. Visst att man var helt slut och trött och aldrig fick sova, dom skulle äta var 3e timme första månaderna och efter ett tag sliter det på kroppen..
men dom var såå lugna och snälla ändå, jämfört med hur det faktiskt hade kunnat varit.
Man lär sig ju hur man ska göra när man har två bebisar och inte bara en,
allt sånt kommer man ju in i efter ett tag, så allt har rullat på ganska bra ändå.
Det jobbigaste för mig var ju mitt mående, jag mådde ju så hemskt dåligt i kroppen efteråt,
kunde ju knappt gå eller röra mig i slutet av graviditeten så musklerna försvann ju liksom,
sen efteråt kunde jag knappt gå haha. jag var på väg att svimma vad jag än gjorde under graviditeten men det försvann tack och lov på en gång efter förlossningen!
Jag minns att jag skulle försöka få upp bromsen på vagnen som vi lånade dom veckorna vi var i Falun,
inte ens det kunde jag göra, alltså lyfta benet uppåt på det sättet,
musklerna längst ner i magen och i höfter & ljumskar var borta :p
Men dom kom tillbaka sen ;)
Och förlossningsdepressionen sen, så dåligt har jag aldrig mått psykiskt alltså(och jag har mått dåligt hela mitt liv..) ,
jättehemskt, jag kände inte ens att jag älskade mina barn,
fy fan jag är så glad att jag sökte hjälp och att jag fick hjälp så fort!
Jag är så tacksam över MVCs agerande då alltså,
vem vet hur allt annars hade gått.
Gud va härligt det var att skriva det här inlägget, det vart långt men jag minns så mycket idag,
jämfört med när dom var nyfödda.
konstigt men så är det..
Imorgon alltså, då fyller våra prinsar 1 år!!
Tänk att det har gått 1 år.. vart har tiden tagit vägen? :p
Och idag gick Max jättemycket! Han har verkligen bytt ut krypandet mot att gå idag,
han är så himla gullig när han traskar omkring! :)
Vincent är lite feg, han har tagit som högst 5 steg typ.
Men det kommer det också,
dom är ju faktiskt för tidigt födda så egenligen är dom tidiga med vissa saker.
Dom har ju en månad tillgodo om dom inte följer det "normala", enligt BVC.
Idag har det varit lite kalas, imorgon blir det mycket kalas och på lördag lite lagomt kalas :)
Får se när jag hinner skriva igen.
Puss & hej
Har du samma nummer som förut? Vi får höras!! kraam
Idag har det varit tvillingarnas sista dag som under året.
För ett år sen låg jag och tyckte synd om mig själv på Falu lasarett, inlagd för havandeskapsförgiftning,
allt kändes verkligen pest, usch vilken jobbig tid.
Jag vet att jag var ensam i rummet, dom andra var på permis över natten,
jag försökte sova men det gick sådär..
fick världens mensvärk men tänkte inte mer på det..
På morgonen tog jag en dusch, mådde så dåligt, spydde som en tok..
sen skulle jag försöka äta frukost men det gick inte..
då kom jag på att precis sådär konstigt mådde jag skulle föda Hugo.
Jag sa det till läkaren och alla sjuksystrar som var där, men inte fan undersökte dom mig.
Dom skulle lyssna på hjärtan, men fick bara in ena hjärtljudet,
jäkla krångel det där, att kunna lyssna på båda bebisarna..
Så efter måånga försök så blev det akut ultraljud för att se så att båda levde.
Och som tur var så gjorde båda det, det var bara det att Vincent låg så jättenära Max så apparaten inte kunde skilja på deras hjärtljud :p
Sen fick jag min undersökning, galet att man måste tjata för att dom ska tro på en,
jag hade ju fan fött barn förut och kände igen mig i allt!
Något frustrerande.
Men jag hade ju rätt, jag var öppen 4 cm och det var på gång,
blev flyttad upp till förlossningen på en gång.
I panik fick jag ringa hem till Mora och säga åt Ronny att han ska till Falun, och ringa mamma och säga åt henne att skjutsa NU.
Herregud va nervös jag var, jag visste att IDAG så ska jag föda TVÅ bebisar.
Förhoppningsvis, om allt gick som det skulle.
Jag blev inlagd på förlossningen och fick byta om och allt sånt..
sen bara vänta på att Ronny skulle komma, den tiden det tog att åka mora-falun tog såå lång tid just då tyckte jag :p
hade inga jättestarka värkar så jag fick dropp för att skynda på allt lite.
Sen pickade dom sönder hinnan på Max, så vattnet gick.
Jag har fått lov att göra så båda förlossningarna,
man tror ju att vattnet ska gå som det är på film :p typ när man minst anar det och att det ska forsa, men så har det inte varit åt mig..
Sen gick det ganska fort och värkarna blev jättestarka på en gång,
fick min älskade lustgas, fast den tog inte lika bra som när jag födde Hugo..
men jag överlevde ändå :p
Jag kämpade på i en evighet (kändes det som),
dom undersökte mig och hade bara öppnats nån centimeter till,
suuuck va sur jag vart :p jag var alltså öppen 7 cm då.
Då tänkte jag att det här kommer ju verkligen ta evigheter innan det är klart..
Men vips så var jag öppen 10 cm och jag kände att det var dags att krysta,
en krystvärk så var Max ute.
Ronny satt och löste korsord och vips så var en bebis född hahah,
det gick ganska fort..
Han har aldrig varit så att han har peppat mig å så medans jag ska föda barn :p
det har inte behövts, jag klarar mig själv liksom..
och skulle han hålla på å dadda med mig så skulle jag bara bli förbannad och inte kunna koncentrera mig på det jag gör :p
så han har skött sig precis som jag har velat haha :)
Sen var det bara att vänta på värkarna igen,
jag var såå nervös att jag inte skulle hinna ta lustgasen i tid,
man ska ju börja andas in precis i början av värken för att effekten ska
funka när värken är som starkast, och jag var så nervös över det..
det kändes som 5 min sen var det på gång igen.
Och en sköterska satt och höll i min mage så att Vincent inte skulle vända sig på tvären,
då hade det blivit akut kejsarsnitt,
han fick ligga med huvud eller rumpa ner, och han hade rumpan nedåt,
eftersom Max föddes först så hade han ju "gjort vägen" så Vincent kunde födas åt fel håll.
Så barnmorskan (hon hette typ Maidi eller nåt sånt, jag minns det inte..) fick hålla i Vincents fötter så att dom inte skulle peta nedåt och spräcka vattensäcken och göra allt mer komplicerat,
det är alltså bättre att födas med rumpan först än fötterna först.
En krystvärk och Vincent var ute :)
Det hann bli 22 minuter mellan dom men för mig kändes det som 5 min :p
Vincent föddes ju i sin vattensäck, Ronny såg han flyta omkring där i innan säcken sprack :P
FAAN att han inte hann ta ett kort alltså, jag hade också velat se det!!
Enligt kineserna så betyder det lycka att födas i den :)
Det var ju massa folk i rummet,
alla läkare och barnmorskor och specialister på prematura bebisar osv..
dom tackade för en fin föreställning och gick haha.
Max & Vincent försvann dom också..
dom behövde piggas på lite och var ju lite prematura,
så dom åkte direkt till avd 33,
dom fick ligga med nå hjärtapparat och lite sånt dom första timmarna men det togs bort sen.
Vincent fick nå grejs för han hade dåligt blodsocker, och han hade svalt massa fostervatten så han spydde jättemycket dom första dagarna.
Först behövde dom inte nån sond, men sen helt plötsligt sa dom att "vi gör så ändå"..
jaja visst :p
Den där jävla sonden förstörde massor, tänk om dom hade lyssnat på mig istället för att ignorera allt jag sa. jaja orkar inte gå igenom allt det igen..
Det var några timmar efter födseln..
men tillbaka till förlossningen,,
det var ju inte klart än.
Det värsta för mig har varit att krysta ut moderkakan,
det har gjort så innihelvete ont alltså, och den har setat fast båda gångerna så dom har fått dra i navelsträngen/arna för att den skulle lossna, usch aj aj.
Det tog ca 6 timmar (förutom mensvärken under natten & morgonen)
sen var båda födda.
Max föddes 15.50, vägde 2770 g & var 49 cm lång.
Vincent föddes 16.12, vägde 2662 g & var 48 cm lång.
Ganska stora för att vara tvillingar födda i v.36+1 alltså ;)
Tur att jag inte gick tiden ut haha.
Men dom var såå små ändå, Hugo vägde 4050 g & var 52 cm lång när han föddes i v.42,
det var liksom så jag mindes hur det var :p
Åh mina älskade barn, jag är så nöjd med förlossningarna & jag älskar mina barn så otroligt mycket,
graviditeterna har varit sådär, fick havandeskapsförgiftning båda gångerna
och graviditeten med tvillingarna var ju ett rent helvete alla 8 månaderna,
men förutom det så är jag så glad över hur allt har gått.
Vi har världens snällaste tvillingar, alla tjatade om hur jobbigt det skulle bli att få tvillingar men det stämde inte för 5 öre. Visst att man var helt slut och trött och aldrig fick sova, dom skulle äta var 3e timme första månaderna och efter ett tag sliter det på kroppen..
men dom var såå lugna och snälla ändå, jämfört med hur det faktiskt hade kunnat varit.
Man lär sig ju hur man ska göra när man har två bebisar och inte bara en,
allt sånt kommer man ju in i efter ett tag, så allt har rullat på ganska bra ändå.
Det jobbigaste för mig var ju mitt mående, jag mådde ju så hemskt dåligt i kroppen efteråt,
kunde ju knappt gå eller röra mig i slutet av graviditeten så musklerna försvann ju liksom,
sen efteråt kunde jag knappt gå haha. jag var på väg att svimma vad jag än gjorde under graviditeten men det försvann tack och lov på en gång efter förlossningen!
Jag minns att jag skulle försöka få upp bromsen på vagnen som vi lånade dom veckorna vi var i Falun,
inte ens det kunde jag göra, alltså lyfta benet uppåt på det sättet,
musklerna längst ner i magen och i höfter & ljumskar var borta :p
Men dom kom tillbaka sen ;)
Och förlossningsdepressionen sen, så dåligt har jag aldrig mått psykiskt alltså(och jag har mått dåligt hela mitt liv..) ,
jättehemskt, jag kände inte ens att jag älskade mina barn,
fy fan jag är så glad att jag sökte hjälp och att jag fick hjälp så fort!
Jag är så tacksam över MVCs agerande då alltså,
vem vet hur allt annars hade gått.
Gud va härligt det var att skriva det här inlägget, det vart långt men jag minns så mycket idag,
jämfört med när dom var nyfödda.
konstigt men så är det..
Imorgon alltså, då fyller våra prinsar 1 år!!
Tänk att det har gått 1 år.. vart har tiden tagit vägen? :p
Och idag gick Max jättemycket! Han har verkligen bytt ut krypandet mot att gå idag,
han är så himla gullig när han traskar omkring! :)
Vincent är lite feg, han har tagit som högst 5 steg typ.
Men det kommer det också,
dom är ju faktiskt för tidigt födda så egenligen är dom tidiga med vissa saker.
Dom har ju en månad tillgodo om dom inte följer det "normala", enligt BVC.
Idag har det varit lite kalas, imorgon blir det mycket kalas och på lördag lite lagomt kalas :)
Får se när jag hinner skriva igen.
Puss & hej
Kommentarer
Postat av: marlene
usch, ryser i hela kroppen med det där med moderkakan, min lossnade inte som den skulle med Lias heller så dom slet å drog å tryckte på magen å sa att dom skulle sätta kateter för jag var så kissnödig å kunde inte kissa pga Epiduralen, men jag vägrade;) den kom ut tillsist iallafall men det gjorde då fan ondare att få ut den än Lias:P e nog därför jag e lite rädd för förlossningen den här gången plus att moderkakan sitter så långt ner. men stort grattis till dina prinsar på deras ett-års dag. kram
Postat av: E ♥ Aspelin
Ååååååh, Maidi är ju den bästa av dom alla! :) Jösses vad jag saknar henne här nere. HOn fick mig lugn & berättade saker på nå sätt som gjorde att man verkligen litade på henne :)
Postat av: Emma
grattis grattis till dina pojkar :)
Trackback
