Slut.
Jag & Ronny har gjort slut.
Det känns faktiskt bra, vi båda har pratat och funderat mycket och
det har ju varit grått ett bra tag..
vi har försökt och kämpat för att få det att funka men det finns ju liksom ingen kärlek där,
vi är mer som jättebra vänner än ett kärlekspar.
Det har varit så mycket tjafs & gnabb och det är liksom så tung luft runt oss och
så mycket negativ energi,
så jag tror verkligen att det skulle vara mycket bättre för oss alla att gå isär.
Han flyttar, jag vill bo kvar här.
Det är ju inte bra för barnen heller att bo med föräldrar som inte trivs,
det funkar liksom inte i längden.
Och för vår egen skull också, vi måste även tänka på oss själva.
Barnen kommer alltid i första hand,
men vi är också viktiga för att allt ändå ska funka.
Det är liksom inge kul att leva tillsammans när det känns som att man har varit gifta i 70 år och allt bara är tuungt.
Vi har varit tillsammans i 6 år, skulle ha firat 6 år den 21 Juli.
Vi har gått igenom så mycket tillsammans och vi är verkligen täta,
jättebra vänner, som vet allt om varandra.
Men den där gnistan är borta,, lågan är släckt..
Vi båda vill ha nån förändring,
och vem vet, det kanske blir vi igen någon gång, det vet man ju aldrig.
Vi kanske behöver va ifrån varandra eller nåt.
Det märks..
men just nu så är detta det rätta och det känns bra.
Jag tänker inte ta åt mig av alla som tycker att det är fel,
för det är inte fel,
man kan inte bo ihop bara för barnens skull.
Dom kommer ha det jättebra, även fast vi inte bor i ett hem,
dom kommer ha två hem och varför skulle det inte funka lika bra?.
Jag & Ronny kommer fortfarande umgås och hitta på saker,
vi kan fortfarande göra saker som en familj.
Vi ska försöka få lägenhet här i närheten och dom ska kunna vara med oss båda lika ofta,
inte bara varannan helg, det blir på tok för lite, dom behöver sin pappa också.
Ronny jobbar ju skift, och vissa veckor kan dom ses lite mer, andra veckor lite mindre,
men man får ju vara flexibel och inte bara ha strikta tider liksom..
Det känns som att det här kommer bli jättebra,
och jag tycker det ska bli skönt att få vara själv, ta helt eget ansvar, få göra vissa saker på mitt sätt,
osv..
ingen av oss har bott själv så vi båda kanske behöver detta..
att vara mer självständig.
Nu behöver folk inte komma och påpeka saker,
för det är vårat liv och vi vet vad som känns bäst.
OCH INGEN SKA FAN KOMMA OCH SÄGA ATT VI ÄR DUMMA MOT BARNEN ELLER NÅT SÅNT,
FÖR DÅ JÄVLAR SKA NI FÅ HÖRA.
BARNEN ÄR VÅRAT ALLT, FÖR OSS BÅDA, OCH BARNEN GÅR ALLTID FÖRST!
Så är det. :)
Kram Nina! Du vet att jag förstår vad du går igenom och allt det och att du har mitt fulla stöd! Det som upprör mig är att du verkar få försvara ditt/dina beslut för folk! Finns det verkligen sådanna puckon? Jag vet att ni fixar detta fint och att barnen kommer först men som du skriver, mår man inte bra själv så mår ju inte barnen bra heller! Bättre två glada föräldrar i två hus än tv ledsna under samma tak! Du ska inte behöva försvara dig i detta tycker jag! Du vet vad som är bäst och det ska fan folk respektera!!! Du är ju vuxen! Trebarnsmamma! Tror o vet att du har mer "på fötterna" än många andra!!! Detta kommer bli så bra så!
Kram!
Åååh tack va gullig du är!! ♥
Just nu behöver vi inte så mycket, hon är ju så liten fortfarande och där nere på 33:an så är det ju varmt för dom så hon har bara blöja än så länge :)
Vet du vad, jag tycker ni har gjort helt rätt nu. Ni har försökt att hålla ihop så länge nu och nu är det dags att ni tänker på er själva lite också.
Mår ni bra så kommer barnen må ännu bättre! :)
Skit i vad andra säger, ni klarar er säkert toppenbra både du och Ronny!! :)
Så rätt gumman, jättebra skrivet!
Puss!
Ibland måste man gå isär. Så är de ju. Man kan inte leva med en person som man inte är lycklig på de sättet med, för då blir det bara små tjafs hela tiden. Och barnen kommer fortfarande ha er båda kvar. Och för den delen är man ingen dålig förälder bara för att man inte lever med barnens pappa. Funkar de inte så gör de inte, och för barnens bästa är det ibland så att man måste flytta isär. Lycka till med allt :)
Jaaa, så fort blodtrycket är bra igen så får jag rum där nere, Micke får vara där så länge det finns plats. Annars finns ju det där patienthotellet, men de känns ju ganska tråkigt om han ska behöva vara där. Det är nästan så man hoppas på att få stanna här uppe med Micke tills både jag och Matilda får åka hem :) Fast sån tur har man väl inte :P
