Tailsweep Analytics Nina, mamma till Hugo o tvillingarna Max o Vincent -

Himla jobbigt..

Idag är det kaos, jag är kaos.
Det har varit så mycket så länge nu så jag är helt paj känns det som,
jag vet ingenting om nånting.. så känns det idag iaf..
Var hos mamma på ljusparty igår, jättetrevligt och mysigt :)

Syrran & Micke kom till Mora igår också, lovely. :)

Igår kväll kände jag mig jättekonstig, lika idag, kan liksom inte sätta ord på vad det är.
Kunde inte somna igår, hade lite panikångest.. somnade inatt nån gång,
Hugo är hemma från dagis idag med. Så vi vaknade halv tio imorse,
ja jag vaknade av att Hugo vaknade, jag vet faktiskt inte när tvillingarna vaknade,
ibland kan dom ju vara vakna men sitta och leka och prata med varandra liksom,
men när dom skriker till så hör jag direkt.
Dom har spjälsängarna och har inte lärt sig klättra ur än heller så så länge dom är nöjda där så är det ingen fara..jag är så lättväckt annars så jag vaknar för ingenting, men imorse var jag verkligen helt koma.
Gick upp och kände den jävla yrseln igen, har blivit värre och värre dom senaste veckorna.
Det är ju så jobbigt, kan inte ens vrida på huvudet för då håller jag på att svimma.
Har haft så ont i nacke & huvud dom senaste veckorna också,
jag borde kolla upp det men orka..
samtidigt blir man ju lite nojjig, man kan ju faktiskt ha något "fel" som borde kollas upp,
men jag är för dålig på sånt när det gäller mig själv.
Min kusin hade en tumör i bakhuvudet, man blir ju liksom lite fundersam ibland och funderar "tänk om" liksom.. sånt kan ju faktiskt hända!

Max & Vincent har varit skitjobbiga sen dess, och tänka sig men jag bröt ihop litegrann.
Så skönt faktiskt, jag gråter aldrig och det är faktiskt jobbigt att inte göra det,
men att faktiskt få ur sig lite känslor är himla skönt.
Ingen orkar hur mycket som helst, ibland tar det liksom stopp.

Det är så mycket nu, med allt, familj, känslor, livssituation, saker som hänt som måste bearbetas, pengar, all press man har på sig som förälder, m.m.m.m..
och jag orkar fan inte, j a g  o r k a r  i n t e.
När man är så slut och aldrig gör något åt det, till slut säger kroppen till på andra sätt och jag borde nog lyssna på vissa tecken mer än vad jag gör.

Idag tog det stopp. Och jag bad om hjälp! Hatar att be om hjälp, sköter helst allt själv, men jag fick lov för barnens skull.
Ronny fick åka från jobbet och ta tvillingarna, syrran har Hugo.
Det är ju faktiskt en fara om jag är helt svimfärdig när jag är ensam med barnen,
något kan faktiskt hända och det är inte bra :P

Sen blir jag faktiskt så besviken på att folk typ gnäller på mig för att jag gnäller,
men hallå, jag gnäller fan aldrig med tanke på hur mycket som händer,
gå i mina skor ett tag innan ni dömer, snälla.
Sen frågar folk "vad är det nu då" "hur kan du må dåligt, du som har det så bra".. typ..
ja men ursäkta om jag också behöver skriva av mig liksom,
och jag tror inte att det är en jävel som riktigt känner mig, jo någon enstaka vet det mesta om mig,
men om ni inte ens har lagt energi på att fråga hur JAG mår eller vad som hänt så behöver ni inte komma med bittra kommentarer heller.

Jag önskar att jag hade lika många som peppar mig, som peppar andra.
Vissa ska vara glada att dom har så många som försöker stötta,
ta vara på att ni har folk som bryr sig!


Jag önskar att det vore lite annorlunda, allt är så knasigt just nu.
Jag har mig själv att skylla för vissa saker, men heyy ingen är perfekt och alla gör "misstag".
Det är så man utvecklas som person och man lär sig ju av sina misstag.


Nej nu ska jag VILA, få se om yrseln försvinner,
isåfall ska vi åka och hälsa på min farmor senare idag.

Det här inlägget blev säkert jätteflummigt, men jag orkar inte läsa igenom.
Ibland är det bara så skönt att sätta ord på tankar,
även om det låter koko för er så vet jag hur jag menar.

Skriver mer när jag har laddat lite energi!
Hej så länge.



Kommentarer

Skriiiiv =)

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback