R.I.P.
Som dom flesta vet via facebook så dog min Teddymisse i tisdags.
Usch vad hemskt det var.
Jag har ju funderat på om jag skulle avliva han, eftersom han varit så himla konstig, kissat och bajsat mer och mer inne osv.. orkar inte förklara allt men inget hjälpte så jag kände att jag nog inte hade något val, för barnens skull iaf. Inte så fräsch med bajs och kiss överallt,
jag torkade säkert 10 ggr om dagen alltså, hela tiden och överallt.
och Hugo vart så ledsen när han hade gjort av sig på någon av hans saker.
M.m..
Jag bokade en tid för avlivning den 25e, då hade jag iaf 2 veckor på mig för att fundera hur fan jag skulle göra.
Sen i tisdags stod jag och bytte blöja på Max, då hörde jag någon som jama konstigt.
Jag fick världens klump i magen direkt, visste att det var Teddy och att nu dör han,
tanken slog mig direkt.
Jag hade mått jättedåligt hela dagen med feber och migrän så jag kände säkert på mig att något var på gång, jag brukar va så.
Sen såg jag han, han låg vid skohyllan, såg helt död ut.
Men han var inte död. Han bara låg och var helt konstig, han kändes liksom så lam i kroppen.
Jag började störtböla och fick panik, ringde mamma och hon kom hit.
Var precis när tvillingarna skulle lägga sig, dom sprang såklart fram och ryckte i Teddy,
inte lätt när man är själv med dom ibland. :(
Men jag lade dom iaf,
sen kom Hugo ut och funderade.
Stackarn blev helt förstörd, jag försökte förklara lite, att Teddy var sjuk å så,
sen när han såg att jag grät så sa han "nej mamma sluta" och började själv gråta.
Usch det var så hemskt!
Vi satt där och klappade och pussade på Teddy, han försökte gå men han bara ramlade omkull.
Jag ringde såklart veterinären också direkt, men eftersom klockan var ca 19 så var det bara jouren och dom var flera timmar härifrån och hade inte en tanke på att åka hit till Mora under kvällen.
Jaha, tack för den hjälpen tyckte jag!! Jävla idioter, kunde dom inte bara haft nån mer här i närheten som kunde åkt ut och gett en avlivningsspruta eller så, måste ju va folk i samma situation nån annanstans också dom kan behöva akut hjälp!
Han sa att "håller han på å dör så kan han lika gärna va hemma, eller åk till falun men dit hinner ni säkert inte och det är jättedyrt och blablabla", skit-otrevlig,hatar den där gubben alltså,
har aldrig fått ett gott intryck av han!
Så Teddy fick lov att lida innan han dog, istället för att han kunde ha fått en spruta och somnat in lugnt och stilla.
Usch det här var riktigt hemskt att se alltså.
Jag, mamma och Hugo satt med han i knät och klappade och myste, han var helt borta men levde fortfarande.
Så det var liksom ingen tvekan om vad som var på väg att hända.
Jag hade sån migrän så jag höll också på att dö där alltså, usch.
Hugo har vattkoppor sen i söndags och hade feber,
han lade sig och somnade på 5 sekunder.
Sen efter nån timme åkte mamma hem, hon kunde inte göra så mycket ändå och jag fick lov att försöka lägga mig lite pga huvudvärken.
Så jag tog med Teddy upp, han låg på en stor fluffig handduk bredvid mig i sängen,
jag pratade med han och klappade och sådär,
massa mys, han skulle inte va ensam när han somnade in,
var ganska skönt faktiskt att få den tiden ensam med han.
Men jag trodde ju att han skulle dö lika stilla som dom gör hos veterinären,
som Ludde var när han avlivades.
Hugo kom upp runt 22 tiden också och lade sig bredvid mig,
han hörde hur Teddy lät och jag sa att han bara hostade :(
Sen somnade Hugo igen, som tur var!!
Men nej fy, man märkte när det närmade sig,
hela han krampade och ryckte, magen/lungorna drog ihop sig, munnen spärrades upp, ögonen var jättekonstiga, pupillen var jäääättesmal knappt så den syntes,
jag var fan livrädd, har aldrig sett nåt liknande.
Satt där med mitt täcke och bara grät och grät och grät.
Man såg verkligen att kroppen ville ge upp, men jag fick känslan av att Teddy kämpade, det syntes liksom.
Stackars misse, fy fan :( :(
Jag lyssnade på hjärtat då och då, hörde att det slog tystare och mer ojämnt.
Sen vid 22.45 så dog han.
Det syntes verkligen, hela kroppen drogs ihop och sen blev han alldeles avslappnad och ögonen blev kolsvarta.
Nej usch vad jobbigt det var, ringde mamma och pratade av mig lite,
pussade och kramade Teddy massor innan jag lade han på golvet.
Han kunde faktiskt ligga där den natten utan att nåt skulle hänt med kroppen..
men jag kunde fan inte somna, såå ont i huvudet, kunde inte sluta gråta och såg bara han skräckinjagande ansikte framför mig, sådär gapande med tänderna framme och såg liksom ut som odjuret i "skönheten & odjuret", haha..
nä fy..
Jag lade han i v-rummet istället, och ringde Ronny..
han slutade jobba och när jag ringde var han på väg hem.
Så han kom hit och sov här.
JÄTTESKÖNT med sällskap, att kunna prata om detta och gråta av mig lite hos nån.
Och huvudvärken blev lite bättre när jag insåg att jag kunde få hjälp med barnen på morgonen eftersom jag antagligen inte skulle sova ett skit den natten.
Migrän + att inte sova ett skit fördubblar smärtan..
Så det var jätteskönt faktiskt.
Mycket riktigt så sov jag typ ingenting den natten.
TACK OCH LOV så gick huvudvärken över tills morgonen ändå!!!!!
Men Ronny gick upp med barnen, och tog undan Teddy.
Han var stenhård och stel, min fina misse. :(
Det gick skitfort där alltså!
Bara på nån timme så var allt över.
Han var som vanligt på dagen, sen poff så låg han och skulle dö.
Usch.
Älskade Teddy, hann inte ens bli 3 år.
det gör ont!!
Men samtidigt skönt att jag slapp ta beslutet om avlivning,
och att jag fick lite mystid med han innan han dog.
Och att slippa kolla efter bajs och kiss överallt,
slippa torka hela tiden, slippa oroa sig över att barnen ska trampa i det eller råka ta nån sak med kiss/bajs på,
slippa oroa sig att någon ska komma hit lite oväntat och det stinker, eller att det ligger en klick i hallen.
Han hade sina platser där han gjorde av sig, men sen sista dagarna vart det mer och mer överallt,
i tvillingarnas hylla, i Hugos säng, på bänken, alltså överallt.
Typ som att han inte kände att han var nödig eller nåt.
Åh älskade misse, mina katter har alltid varit som mina bebisar!
Fast sen jag fick barn så har dom ju blivit lite mindre betydande, eller hur jag ska förklara,
alltså jag har inte älskat dom mindre eller så, men barnen går ju ändå före liksom.
Förstår ni hur jag menar?..
Allt känns så dimmigt, det har hänt alldeles för mycket dom senaste veckorna,
jag hänger inte med riktigt..
Ronny är den enda som vet ALLT, han sa att han inte fattar hur jag orkat egentligen.
Nä jag fattar inte det jag heller..
allt kanske kommer ikapp snart, så blir jag världens krasch..
fast jag har blivit väldigt härdad av allt skit som hänt hela livet,
men nån gång tar ju orken slut.
Ja jag vet inte jag..
jag saknar Teddy!! Det är tomt..
Tic&Missen verkar fundersamma,
när Ludde dog så var det dom två,
nu är det dom två igen när Teddy är borta.
Jag fattar inte heller hur jag kan ha sån otur att samma sak hände med både Ludde och Teddy.
På lördag är det 3 år sen Ludde dog, att det vart så pass nära inpå också?!
Ludde och Teddy var släkt, Ludde var Teddys "morbror" eller hur man ska säga när det är katter hehe.
Vi har funderat på om det är nån sjukdom som fanns i generna eller så,
för mina andra 2 katter har mått prima hela tiden m.m..
Ludde vart också ca 3 år när han vart sjuk.
Har så mycket tankar som snurrar..
just nu känner jag mig lika okänslig som en pinne.
Det har hänt så mycket känslosamma saker dom senaste 2 månaderna,
jag orkar inte känna nåt mer helt enkelt.
Just nu går min energi åt till mina barn, mitt hem och mig själv.
Folk får tycka jag är osocial men jag orkar inte riktigt just nu.
Tar mig knappt utanför dörren ens.
Jag vill liksom inte, är skönare att stänga in sig,
orkar inte ens gå in på nätet nästan, gruvar mig för att logga in på facebook för det
är alltid något som man inte borde läsa där..
jag brukar va ganska mottaglig och ganska känslig, så har varit enklare att bara skita i allt
sånt där, t.ex. facebook.
Nä allt är lite koko nu..
Min fina Teddy i söndags.
Såhär hittade jag han i tisdags. :(
ca 2 timmar innan han dog..
han var helt borta, reagerade knappt på nånting.
bara andningen och hjärtat var igång typ.
Svartis låg och tittade på Teddy och verkade jättefundersam :(
Har lite mer bilder också men vill inte lägga ut vad som helst.
Så det är lite av allt som hänt iaf.
Skriver mer sen eller imorgon. :)
Usch vad hemskt det var.
Jag har ju funderat på om jag skulle avliva han, eftersom han varit så himla konstig, kissat och bajsat mer och mer inne osv.. orkar inte förklara allt men inget hjälpte så jag kände att jag nog inte hade något val, för barnens skull iaf. Inte så fräsch med bajs och kiss överallt,
jag torkade säkert 10 ggr om dagen alltså, hela tiden och överallt.
och Hugo vart så ledsen när han hade gjort av sig på någon av hans saker.
M.m..
Jag bokade en tid för avlivning den 25e, då hade jag iaf 2 veckor på mig för att fundera hur fan jag skulle göra.
Sen i tisdags stod jag och bytte blöja på Max, då hörde jag någon som jama konstigt.
Jag fick världens klump i magen direkt, visste att det var Teddy och att nu dör han,
tanken slog mig direkt.
Jag hade mått jättedåligt hela dagen med feber och migrän så jag kände säkert på mig att något var på gång, jag brukar va så.
Sen såg jag han, han låg vid skohyllan, såg helt död ut.
Men han var inte död. Han bara låg och var helt konstig, han kändes liksom så lam i kroppen.
Jag började störtböla och fick panik, ringde mamma och hon kom hit.
Var precis när tvillingarna skulle lägga sig, dom sprang såklart fram och ryckte i Teddy,
inte lätt när man är själv med dom ibland. :(
Men jag lade dom iaf,
sen kom Hugo ut och funderade.
Stackarn blev helt förstörd, jag försökte förklara lite, att Teddy var sjuk å så,
sen när han såg att jag grät så sa han "nej mamma sluta" och började själv gråta.
Usch det var så hemskt!
Vi satt där och klappade och pussade på Teddy, han försökte gå men han bara ramlade omkull.
Jag ringde såklart veterinären också direkt, men eftersom klockan var ca 19 så var det bara jouren och dom var flera timmar härifrån och hade inte en tanke på att åka hit till Mora under kvällen.
Jaha, tack för den hjälpen tyckte jag!! Jävla idioter, kunde dom inte bara haft nån mer här i närheten som kunde åkt ut och gett en avlivningsspruta eller så, måste ju va folk i samma situation nån annanstans också dom kan behöva akut hjälp!
Han sa att "håller han på å dör så kan han lika gärna va hemma, eller åk till falun men dit hinner ni säkert inte och det är jättedyrt och blablabla", skit-otrevlig,hatar den där gubben alltså,
har aldrig fått ett gott intryck av han!
Så Teddy fick lov att lida innan han dog, istället för att han kunde ha fått en spruta och somnat in lugnt och stilla.
Usch det här var riktigt hemskt att se alltså.
Jag, mamma och Hugo satt med han i knät och klappade och myste, han var helt borta men levde fortfarande.
Så det var liksom ingen tvekan om vad som var på väg att hända.
Jag hade sån migrän så jag höll också på att dö där alltså, usch.
Hugo har vattkoppor sen i söndags och hade feber,
han lade sig och somnade på 5 sekunder.
Sen efter nån timme åkte mamma hem, hon kunde inte göra så mycket ändå och jag fick lov att försöka lägga mig lite pga huvudvärken.
Så jag tog med Teddy upp, han låg på en stor fluffig handduk bredvid mig i sängen,
jag pratade med han och klappade och sådär,
massa mys, han skulle inte va ensam när han somnade in,
var ganska skönt faktiskt att få den tiden ensam med han.
Men jag trodde ju att han skulle dö lika stilla som dom gör hos veterinären,
som Ludde var när han avlivades.
Hugo kom upp runt 22 tiden också och lade sig bredvid mig,
han hörde hur Teddy lät och jag sa att han bara hostade :(
Sen somnade Hugo igen, som tur var!!
Men nej fy, man märkte när det närmade sig,
hela han krampade och ryckte, magen/lungorna drog ihop sig, munnen spärrades upp, ögonen var jättekonstiga, pupillen var jäääättesmal knappt så den syntes,
jag var fan livrädd, har aldrig sett nåt liknande.
Satt där med mitt täcke och bara grät och grät och grät.
Man såg verkligen att kroppen ville ge upp, men jag fick känslan av att Teddy kämpade, det syntes liksom.
Stackars misse, fy fan :( :(
Jag lyssnade på hjärtat då och då, hörde att det slog tystare och mer ojämnt.
Sen vid 22.45 så dog han.
Det syntes verkligen, hela kroppen drogs ihop och sen blev han alldeles avslappnad och ögonen blev kolsvarta.
Nej usch vad jobbigt det var, ringde mamma och pratade av mig lite,
pussade och kramade Teddy massor innan jag lade han på golvet.
Han kunde faktiskt ligga där den natten utan att nåt skulle hänt med kroppen..
men jag kunde fan inte somna, såå ont i huvudet, kunde inte sluta gråta och såg bara han skräckinjagande ansikte framför mig, sådär gapande med tänderna framme och såg liksom ut som odjuret i "skönheten & odjuret", haha..
nä fy..
Jag lade han i v-rummet istället, och ringde Ronny..
han slutade jobba och när jag ringde var han på väg hem.
Så han kom hit och sov här.
JÄTTESKÖNT med sällskap, att kunna prata om detta och gråta av mig lite hos nån.
Och huvudvärken blev lite bättre när jag insåg att jag kunde få hjälp med barnen på morgonen eftersom jag antagligen inte skulle sova ett skit den natten.
Migrän + att inte sova ett skit fördubblar smärtan..
Så det var jätteskönt faktiskt.
Mycket riktigt så sov jag typ ingenting den natten.
TACK OCH LOV så gick huvudvärken över tills morgonen ändå!!!!!
Men Ronny gick upp med barnen, och tog undan Teddy.
Han var stenhård och stel, min fina misse. :(
Det gick skitfort där alltså!
Bara på nån timme så var allt över.
Han var som vanligt på dagen, sen poff så låg han och skulle dö.
Usch.
Älskade Teddy, hann inte ens bli 3 år.
det gör ont!!
Men samtidigt skönt att jag slapp ta beslutet om avlivning,
och att jag fick lite mystid med han innan han dog.
Och att slippa kolla efter bajs och kiss överallt,
slippa torka hela tiden, slippa oroa sig över att barnen ska trampa i det eller råka ta nån sak med kiss/bajs på,
slippa oroa sig att någon ska komma hit lite oväntat och det stinker, eller att det ligger en klick i hallen.
Han hade sina platser där han gjorde av sig, men sen sista dagarna vart det mer och mer överallt,
i tvillingarnas hylla, i Hugos säng, på bänken, alltså överallt.
Typ som att han inte kände att han var nödig eller nåt.
Åh älskade misse, mina katter har alltid varit som mina bebisar!
Fast sen jag fick barn så har dom ju blivit lite mindre betydande, eller hur jag ska förklara,
alltså jag har inte älskat dom mindre eller så, men barnen går ju ändå före liksom.
Förstår ni hur jag menar?..
Allt känns så dimmigt, det har hänt alldeles för mycket dom senaste veckorna,
jag hänger inte med riktigt..
Ronny är den enda som vet ALLT, han sa att han inte fattar hur jag orkat egentligen.
Nä jag fattar inte det jag heller..
allt kanske kommer ikapp snart, så blir jag världens krasch..
fast jag har blivit väldigt härdad av allt skit som hänt hela livet,
men nån gång tar ju orken slut.
Ja jag vet inte jag..
jag saknar Teddy!! Det är tomt..
Tic&Missen verkar fundersamma,
när Ludde dog så var det dom två,
nu är det dom två igen när Teddy är borta.
Jag fattar inte heller hur jag kan ha sån otur att samma sak hände med både Ludde och Teddy.
På lördag är det 3 år sen Ludde dog, att det vart så pass nära inpå också?!
Ludde och Teddy var släkt, Ludde var Teddys "morbror" eller hur man ska säga när det är katter hehe.
Vi har funderat på om det är nån sjukdom som fanns i generna eller så,
för mina andra 2 katter har mått prima hela tiden m.m..
Ludde vart också ca 3 år när han vart sjuk.
Har så mycket tankar som snurrar..
just nu känner jag mig lika okänslig som en pinne.
Det har hänt så mycket känslosamma saker dom senaste 2 månaderna,
jag orkar inte känna nåt mer helt enkelt.
Just nu går min energi åt till mina barn, mitt hem och mig själv.
Folk får tycka jag är osocial men jag orkar inte riktigt just nu.
Tar mig knappt utanför dörren ens.
Jag vill liksom inte, är skönare att stänga in sig,
orkar inte ens gå in på nätet nästan, gruvar mig för att logga in på facebook för det
är alltid något som man inte borde läsa där..
jag brukar va ganska mottaglig och ganska känslig, så har varit enklare att bara skita i allt
sånt där, t.ex. facebook.
Nä allt är lite koko nu..
Min fina Teddy i söndags.
Såhär hittade jag han i tisdags. :(
ca 2 timmar innan han dog..
han var helt borta, reagerade knappt på nånting.
bara andningen och hjärtat var igång typ.
Svartis låg och tittade på Teddy och verkade jättefundersam :(
Har lite mer bilder också men vill inte lägga ut vad som helst.
Så det är lite av allt som hänt iaf.
Skriver mer sen eller imorgon. :)
Kommentarer
Postat av: ellinor
R.I.P kissen <3
Postat av: marlene
fy vad jobbigt :( jag sitter här å gråter när jag läser :( usch vad hemskt det är när djuren går bort eller att man måste avliva dom. kram gumman
Postat av: Ellie
Kram <3
Trackback
