tisdag.
Usch va konstigt det känns att veta att man ska iväg några timmar på eftermiddagen :P
Det känns inte så nervöst faktiskt, jag har vant mig vid tanken nu, och nu vill jag bara få det gjort så det värsta är över,, när jag har praktiserat ett tag kommer det ju va helt annorlunda än nu när jag ska göra nåt nytt som jag aldrig har gjort förr.
Min största "rädsla" har länge varit att jag ska ut i arbetslivet,,
jag har ju varit hemma i massa år nu,, sjukskriven, mammaledig m.m..
och att gå ut och göra nåt igen är ju inte det enklaste..
men man måste väl, lika bra å göra det så fort som möjligt så jag kan njuta av livet sen när jag inte behöver
dra med denna ångest & nervositet :)
Jag hade faktiskt önskat att mamma var lite hårdare på mig när jag gick i skolan, så jag fick lov att gå där och lära mig att man måste göra nånting,,
fast jag har varit så jäkla deprimerad och haft sån hemsk social fobi så jag har inte kunna gjort så mycket,, men jag kom över det mesta och det har gjort mig ganska stark.
och hade pappa varit med i mitt liv då så hade det nog varit ett stöd där också.
Jag sket ju i allt och söp med mina vänner som var tio år äldre istället :P
Men kul var det haha, det kan man inte gå miste om.
Men så kan man ju inte leva.
Och nu har jag skaffat barn, då är det bara ett jobb kvar.
Sen lever jag ganska bra, tror jag.
Hehe.
Man kanske skulle ha gift sig också, då kanske man har "det perfekta livet".
Fast nja, allt kan ju inte vara perfekt.
Så är livet, det går upp och ner. :P
Nu ska jag greja lite här hemma, sen laga mat så jag hinner äta innan jag går,,
syrran kommer strax innan 16, sen ska hon ta hand om Hugo ikväll.
Jag börjar 16.30 och slutar 21.30.
Puss på er
Det känns inte så nervöst faktiskt, jag har vant mig vid tanken nu, och nu vill jag bara få det gjort så det värsta är över,, när jag har praktiserat ett tag kommer det ju va helt annorlunda än nu när jag ska göra nåt nytt som jag aldrig har gjort förr.
Min största "rädsla" har länge varit att jag ska ut i arbetslivet,,
jag har ju varit hemma i massa år nu,, sjukskriven, mammaledig m.m..
och att gå ut och göra nåt igen är ju inte det enklaste..
men man måste väl, lika bra å göra det så fort som möjligt så jag kan njuta av livet sen när jag inte behöver
dra med denna ångest & nervositet :)
Jag hade faktiskt önskat att mamma var lite hårdare på mig när jag gick i skolan, så jag fick lov att gå där och lära mig att man måste göra nånting,,
fast jag har varit så jäkla deprimerad och haft sån hemsk social fobi så jag har inte kunna gjort så mycket,, men jag kom över det mesta och det har gjort mig ganska stark.
och hade pappa varit med i mitt liv då så hade det nog varit ett stöd där också.
Jag sket ju i allt och söp med mina vänner som var tio år äldre istället :P
Men kul var det haha, det kan man inte gå miste om.
Men så kan man ju inte leva.
Och nu har jag skaffat barn, då är det bara ett jobb kvar.
Sen lever jag ganska bra, tror jag.
Hehe.
Man kanske skulle ha gift sig också, då kanske man har "det perfekta livet".
Fast nja, allt kan ju inte vara perfekt.
Så är livet, det går upp och ner. :P
Nu ska jag greja lite här hemma, sen laga mat så jag hinner äta innan jag går,,
syrran kommer strax innan 16, sen ska hon ta hand om Hugo ikväll.
Jag börjar 16.30 och slutar 21.30.
Puss på er
Kommentarer
Trackback
