...
Den här dagen som startade bra,, skulle resultera i att bli en pissdag.
Tänk om folk kunde prata med mig, kolla läget, och inte bara anta saker.
Jag mår ständigt skit, antingen med psyket eller alla smärtor hela tiden, men det är inget jag skriver om,, jag är ingen sån som skriver att åh vad jag mår dåligt, för att folk ska tycka synd om en.. varför ska man göra det? Det är bara patetiskt. visst att man kan skriva ibland, men skriver man det var och varannan dag så blir det något uttjatat.
Nu på sista tiden har jag verkligen kämpat för att klara varje dag, jag har cp ont i magen ibland, oron för missfall är skitstor, fast jag vet att det är normalt att ha ont i magen i en graviditet.
Jag mår nästan sämre än någonsin med depressionen, sociala fobin, och tvångstankarna har kommit tillbaka. dom hade jag när jag var gravid med Hugo också men dom försvann sen när hormonerna lugnat ner sig.
Jag har ingen energi, jag har inte umgåtts med nån på evigheter, jag orkar liksom inte. När jag väl har energi så leker jag med Hugo, städar eller försöker umgås med Ronny om han inte jobbar.
Jag kan inte äta, äta bör man annars dör man heter det ju..
Därför har jag dragit mig undan sen typ oktober, jag orkar inte prata om allt och dra ner andra människor i mina problem. (sen är det vissa som är för självupptagna och inte ser annat än sig själv, så dom undviker jag helt..)
Dom enda få jag har träffat är mamma, syrran, Adde, Kerstin och Carola typ.
Sen när folk kommer och säger saker, så sårar det mig, tänk om ni hade försökt lägga lite energi på att se hur jag har det, och inte bara gräva ner er i era problem..
jag är något trött på att vara den enda som hör av mig, och frågar hur det är, tänk om vissa kunde fråga mig först nån gång..
förstår ni hur jag menar?
Det här är inte riktat mot någon speciell, jag måste bara få ur mig mina tankar, nu är jag nästan på bristningsgränsen, sen när folk påpekar negativa saker var och varannan dag så pallar jag inget mer..
Jag orkar inte vara den som alltid ska ha koll på hur andra mår, jag behöver också omtanke ibland.
Jag är ingen robot.
Massa svammel, men hur mycket ska jag ge av min energi till andra när andra inte ger nåt tillbaka?..
Det är långt ifrån alla mina vänner & familj som jag menar, så ta inte åt er.
Snart ska jag hämta Hugo, då får jag iaf se lite glädje igen :)
