wierd.
Såg vissa kommentarer nu, dom har inte synts förut fast ni skrev dom för nån dag sen,
konstigt.
Tur att det inte var några tävlings-kommentarer iaf för jag tror och hoppas att dom ni har skrivit har kommit fram rätt. :)
Tänk att folk har så svårt att förstå hur man mår egentligen, ingen tar en nånsin på allvar.
alla tror att man bara är en gnällspik och gnäller för ingenting,
Jag är ingen sån person som gnäller och pratar av mig om allt..
men bara för att jag inte gör det betyder inte att jag mår bra eller har ett perfekt liv.
Det är liksom ingen som nånsin förstår hur man har haft det,
hur livet har varit och hur det har format hur jag mår psykiskt idag.
vilka tankar som kommer upp och allt annat som trängs i hjärnan.
Har man levt ett helt liv med att bli så jävla mobbad, överallt, vart man än gick.. även hemma.
ingen trygghet nånstans, ingen räddning, ingen kärlek som behövdes i mitt ungdomsliv utan jag var helt ensam i alla situationer. alla situationer som man varit i som inte alltid gick så bra är det inte många som ens vet om. alla år hos psykologer, mediciner, utnyttjanden, svek..
det sätter djupa spår som jag nog aldrig kommer kunna sudda ut.
Så om ni inte vet vad det handlar om, kom inte och säg att "du har det så bra och många skulle vilja ha det som du". för jag lovar, ingen vill det.
Sen säger folk att "hur ska man förstå om du inte berättar", men hur ska jag kunna berätta allt? det är liksom hela mitt liv det handlar om.
Jag har det helt okej nu med Ronny, och Hugo och tvillingarna..
men ingen vet hur mycket jag faktiskt kämpar med allt för att ens orka med dagen..
mina tankar, allt psykiskt, mig själv överhuvudtaget.
Jag är inte dum i huvudet om ni tror det haha, jag vet vad jag gör och jag har gjort det beslutet att inte ta nå mediciner, för dom förstör bara mer än dom hjälper,
utan jag kämpar på, på mitt sätt och tar itu med saker när jag kan.
MEN jag kan heller inte hålla på och gnälla och klaga hela tiden för då skulle allt alltid handla om det och vem hjälper det?.. Men bara för att jag faktiskt inte är en gnällspik så betyder inte det att jag mår superbra hela tiden..
lite omtanke ibland vore skönt, att nån faktiskt tog mig på allvar istället för att tro att allt bara är påhitt.
Jag är stabil av mig oftast, men vissa dagar är totalt kaos i min själ, då kan det hända att jag skriver av mig lite här på bloggen, men inte alltid, för som sagt, folk tror att man bara hittar på och är patetisk.
men jag tror att jag är på rätt spår nu, att mitt liv som jag snart har som 3 barns mamma kan göra mig väldigt gott, så mycket kärlek jag kommer ha i MIN egna lilla familj kommer ge mig mer kärlek än jag nånsin drömt om. :)
Ronny är den enda som vet om det mesta , och han betyder så mycket för mig.
Han förstår faktiskt vissa saker som inte alla andra förstår.
Jag förstår mig på folk, jag är en typ människokännare eller vad det heter,
jag förstår andra när dom mår dåligt eller berättar saker,
jag vill alla andra väl, jag försöker hjälpa till, men när folk inte tar mig på allvar då heller så sårar det mig och då försöker jag inte ens hjälpa till något mer, varför ska jag liksom...
äh det är så mycket, vill inte skriva för mycket här heller men jag tänker inte hålla det hemligt heller, blir bara jobbigt om man inte berättar lite hur man är som person,
jag är jag, och varför ska jag utge mig för att vara nån som jag inte är liksom.
Nu menar inte jag att jag är den enda som mår dåligt eller haft ett hemskt liv här i världen, så ego är jag inte.
Jag VET att många många har det dåligt och sämre än mig, och att många många andra mår dåligt osv.
Men jag behöver också lite omtanke ibland you know ;) .
Tack vare att jag blev gravid med Hugo vid rätt tidpunkt i mitt liv räddade mig,
och det är jag evigt tacksam för.
Vem vet vad som hade hänt om jag inte fick min underbara son, som faktiskt gör så att jag kan & vill kämpa och försöka få ett bra liv i framtiden och göra det bästa av livet.
Nu får ingen tro att jag är psykiskt störd och borde läggas in eller att jag är en dålig mamma eller ej lämplig som mamma eller är kockobäng osv.. hehe.
så illa är det inte, jag har kontroll över mitt liv nu och har de stödet jag behöver av Ronny och Hugo och att ha den "basen" i mitt liv är underbart.
Love.
konstigt.
Tur att det inte var några tävlings-kommentarer iaf för jag tror och hoppas att dom ni har skrivit har kommit fram rätt. :)
Tänk att folk har så svårt att förstå hur man mår egentligen, ingen tar en nånsin på allvar.
alla tror att man bara är en gnällspik och gnäller för ingenting,
Jag är ingen sån person som gnäller och pratar av mig om allt..
men bara för att jag inte gör det betyder inte att jag mår bra eller har ett perfekt liv.
Det är liksom ingen som nånsin förstår hur man har haft det,
hur livet har varit och hur det har format hur jag mår psykiskt idag.
vilka tankar som kommer upp och allt annat som trängs i hjärnan.
Har man levt ett helt liv med att bli så jävla mobbad, överallt, vart man än gick.. även hemma.
ingen trygghet nånstans, ingen räddning, ingen kärlek som behövdes i mitt ungdomsliv utan jag var helt ensam i alla situationer. alla situationer som man varit i som inte alltid gick så bra är det inte många som ens vet om. alla år hos psykologer, mediciner, utnyttjanden, svek..
det sätter djupa spår som jag nog aldrig kommer kunna sudda ut.
Så om ni inte vet vad det handlar om, kom inte och säg att "du har det så bra och många skulle vilja ha det som du". för jag lovar, ingen vill det.
Sen säger folk att "hur ska man förstå om du inte berättar", men hur ska jag kunna berätta allt? det är liksom hela mitt liv det handlar om.
Jag har det helt okej nu med Ronny, och Hugo och tvillingarna..
men ingen vet hur mycket jag faktiskt kämpar med allt för att ens orka med dagen..
mina tankar, allt psykiskt, mig själv överhuvudtaget.
Jag är inte dum i huvudet om ni tror det haha, jag vet vad jag gör och jag har gjort det beslutet att inte ta nå mediciner, för dom förstör bara mer än dom hjälper,
utan jag kämpar på, på mitt sätt och tar itu med saker när jag kan.
MEN jag kan heller inte hålla på och gnälla och klaga hela tiden för då skulle allt alltid handla om det och vem hjälper det?.. Men bara för att jag faktiskt inte är en gnällspik så betyder inte det att jag mår superbra hela tiden..
lite omtanke ibland vore skönt, att nån faktiskt tog mig på allvar istället för att tro att allt bara är påhitt.
Jag är stabil av mig oftast, men vissa dagar är totalt kaos i min själ, då kan det hända att jag skriver av mig lite här på bloggen, men inte alltid, för som sagt, folk tror att man bara hittar på och är patetisk.
men jag tror att jag är på rätt spår nu, att mitt liv som jag snart har som 3 barns mamma kan göra mig väldigt gott, så mycket kärlek jag kommer ha i MIN egna lilla familj kommer ge mig mer kärlek än jag nånsin drömt om. :)
Ronny är den enda som vet om det mesta , och han betyder så mycket för mig.
Han förstår faktiskt vissa saker som inte alla andra förstår.
Jag förstår mig på folk, jag är en typ människokännare eller vad det heter,
jag förstår andra när dom mår dåligt eller berättar saker,
jag vill alla andra väl, jag försöker hjälpa till, men när folk inte tar mig på allvar då heller så sårar det mig och då försöker jag inte ens hjälpa till något mer, varför ska jag liksom...
äh det är så mycket, vill inte skriva för mycket här heller men jag tänker inte hålla det hemligt heller, blir bara jobbigt om man inte berättar lite hur man är som person,
jag är jag, och varför ska jag utge mig för att vara nån som jag inte är liksom.
Nu menar inte jag att jag är den enda som mår dåligt eller haft ett hemskt liv här i världen, så ego är jag inte.
Jag VET att många många har det dåligt och sämre än mig, och att många många andra mår dåligt osv.
Men jag behöver också lite omtanke ibland you know ;) .
Tack vare att jag blev gravid med Hugo vid rätt tidpunkt i mitt liv räddade mig,
och det är jag evigt tacksam för.
Vem vet vad som hade hänt om jag inte fick min underbara son, som faktiskt gör så att jag kan & vill kämpa och försöka få ett bra liv i framtiden och göra det bästa av livet.
Nu får ingen tro att jag är psykiskt störd och borde läggas in eller att jag är en dålig mamma eller ej lämplig som mamma eller är kockobäng osv.. hehe.
så illa är det inte, jag har kontroll över mitt liv nu och har de stödet jag behöver av Ronny och Hugo och att ha den "basen" i mitt liv är underbart.
Love.
Kommentarer
Trackback
