Tailsweep Analytics Nina, mamma till Hugo o tvillingarna Max o Vincent -

Dödsdom

Jag håller på att gå igenom barnens kläder..
Jag har ju sparat typ allt sen Hugo var liten.
Nu går jag igenom det som tvillingarna kan använda..

Vissa bebiskläder ska Hugo absolut ha kvar (presenter osv), men sen har man ju såna som inte betyder så mycket,
man måste ju tänka någorlunda logiskt, det går inte att spara allt.
Men.. jag får ju sån ångest!
Tar jag HANS grejer och om tvillingarna ska använda dom så känns det som om jag sviker Hugo.
Jag vet att han förstår ingenting och han bryr sig antagligen inte ett dugg.

Jag har iaf tänkt ge endel till Helen & hennes lilla Kim, det känns bra, då har jag liksom inte kontroll över kläderna nåt mer.
Jag har ju världens kontrollbehov och det är ju det, när det blir rörigt och kaos och jag inte har koll på varenda liten detalj som ångesten kommer.


Men jag är sådär, jag har jättesvårt att göra mig av med saker, speciellt saker som jag kan koppla ihop med minnen, och speciellt med barnens saker.
Likadant med mina kläder.. jag KAN inte göra mig av med dom.
Har fulla klädkammaren med kläder som jag inte ens använder.
Kläderna jag använder tvättas ju, och när dom torkat använder jag dom igen..
Så det som hänger/ligger i klädkammaren samlar ju bara damm & allt är en enda röra där inne.

Gaah jag blir galen på mig själv ibland!


Jag har tänkt att barnen ska få ha 1 kartong var med kläder från när dom var små,
Hugos kartong är redan full och jag har massor kvar. :p
Även det som sparas får jag ångest över,
ska dom liksom ligga där i kartongen resten av livet?
Hugo kommer väl knappast använda dom kläderna på sina barn?..
Så nu när jag lägger ner dom så kommer dom kanske ligga där resten av våra liv,
och det känns som en dödsdom på nåt sätt :p
Och det som tvillingarna får använda, när dom har växt ur dom då, vad ska jag göra med de då?
Spara i Hugos kartong, eller i Max eller Vincents, eller ge bort eller slänga?..



Jag vet, jag är knäpp :p

men ååh det är så svårt!

Kontrollbehovet igen,, jag måste liksom veta vad som ska hända med grejerna i framtiden,
jag måste se det framför mig.

Skönast vore fan att ge bort ALLT, men det vill jag inte heller!


Likadant med foton, det har gått över styr.
Jag MÅSTE framkalla vart enda kort, jag KAN INTE radera nåt, då får jag för mig att nåt ska hända med barnen..
jag har flera tuusen kort som ligger och ska in i album, och endel av dom är liksom typ likadana kort som egentligen var helt onödigt att framkalla..
Och ska jag sätta in dom i album så MÅSTE dom vara i ordning enligt tid, exakt ska det vara,
det får inte vara en månad hit eller dit..
svårt att förklara.
Och när jag tittar på kort så blir det så att jag kollar på varenda detalj,
det gör jag på alla kort jag ser, även på andra människor,
jag måste titta på detaljerna, granska varje kort liksom.
Det är en tvångstanke/tvångshandling..
och gör jag inte det så får jag ont i magen och blir helt koko.
ÅNGEST.
Och att gå igenom allt tar ju sån tid.
Tänk om jag slänger nåt, och så får barnen aldrig veta vad det var,
det får jag också ångest över.
Jag måste liksom spara allt, jag kan inte göra mig av med minnes-saker..

Jag MÅSTE ha koll på allt, jag får inte missa en enda grej.

Jag är nog störd. :p

Äh, jag vet inte.. svammel svammel..
Tur att jag får hjälp av psykologen att få ordning på mina tankar och faktiskt se logiskt & realistiskt på vissa saker..




Kommentarer
Postat av: Maria Larsson

Oj oj oj vad jag känner igen mig! Usch det är fasiken inte skoj! Har knappt alls kunnat använda Lukas kläder på Ludvig.Sen OM han gjort de så har jag vart såå noga med att lägga tillbaka i "hans" kartong! Och jag önskar faktiskt jag kunnat göra mig av med det! Men men man får väl spara det minsta kläderna o så bort md de andra. Man får tvinga sig själv för det är ju skönt bara det är borta tycker jag.

2010-12-17 @ 13:19:36

Skriiiiv =)

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback