Lite smått upprörd..
Varför ska alla bara säga allt negativt om att få tvillingar?
Om hur jäkla jobbigt vi kommer få det, hur ska vi klara 3 barn när vi inte har körkort å bla bla..
Jag vet att det kommer bli jävla jobbigt, ni behöver inte tjata om det hela tiden.
Och angående körkort, vad ska jag göra åt saken? Jag har inga pengar till nåt sånt och jag har inte turen att ha föräldrar som kan betala mitt körkort!
Och nu att det kanske är två pojkar, "åh kunde ni inte få en tjej iaf" å "gud vilka busungar ni kommer få" eftersom pojkar brukar va mer "bråkiga" än tjejer osv..
Vissa har typ blivit besvikna över att det förmodligen är pojkar,
när vi har berättat så har dom bara påpekat att "jaha, pojkar igen"..
inget glatt eller uppmuntrande.
Inte undra på att jag är livrädd, att jag tvekar hela tiden på om hur fan jag ska klara av allt.
Jag hör aldrig nåt stödjande eller uppmuntrande, till slut så försvinner all energi för att tänka så om man inte får nåt stöd av nån.
Jag känner mig ensammast i världen, inte många i min närhet förstår hur det är att vänta tvillingar & att må så jäävla dåligt som jag har gjort/gör, det är en jäkla skillnad mot att vänta en bebis pga att det är mycket mer hormoner som håller på och jävlas & allt annat.
Rädslan, oron, att nåt ska va fel, att båda inte mår bra eller växer, att kanske en av dom är döda i magen, att inte båda ska klara sig.. funderingarna är många!
Om en dör i magen så vet ju jag inte det, den ligger liksom där tills den andra ska ut,
jag känner sparkar varje dag men vad vet jag om vilken det är av dem?!..
Alla tycker att det är så coolt att det är tvillingar & att jag har haft turen att bli gravid med två st.
Men ingen tänker på hur jobbigt det är, hur omtumlande det är och vilken chock man får,
alla funderingar man har och hur man mår allmänt.
Det går liksom inte att leva "som vanligt" när man väntar tvillingar,
jag orkar inte mycket & det skär i mitt hjärta när jag inte orkar finnas för Hugo så mycket som jag vill. Jag måste lyssna på min kropp & vila är det viktigaste.
Och vart är alla sk. vänner som ska finnas till för mig?
Varför ska bara jag finnas till för andra men ingen finns för mig?
Vissa säger att "jag finns, å bla bla". men nähä, hör man aldrig av sig, frågar hur man mår, hur allt går osv då bryr man sig inte. Ärligt talat.
Hur ska jag kunna veta om nån bryr sig om inte folket hör av sig TILL MIG?
Linda, du ska inte ta åt dig för du är en av dom få som jag vet finns & faktiskt bryr sig! ♥
Och Marit har också visat att hon bryr sig! Det känns bra i mitt hjärta ska ni veta.
Jag är faktiskt livrädd för allt som händer, mina nerver är kaos och jag känner inte för nånting längre, ingen glädje & inga positiva känslor..
Jag vill nästan bara ge upp, jag kommer inte klara av det här.
Läste din blogg. Ni bor väl kvar i Mora om jag inte minns helt fel? Så körkort behövs "egentligen" inte eftersom vi har så bra busstrafik här. Billigare dessutom. Finns dagis i närheten nästan överallt. Att ha 2 barn eller att ha 3 barn tror jag inte gör så stor skillnad för dig för du är stark och du borde se det som en välsignelse att du får 2 underbara barn. Och är det 2 pojkar så är det lika underbart som om det va en av varje eller 2 flickor. Tänk va roligt för Hugo med massa bröder :) Som han kan leka pojklekar med när dom blir lite äldre. Samma sak om det blir flickor. Så att folk "suckar" blir jag lite irriterad över. Man kan inte välja vad man ska få och det är det mest underbara.
Kan tänka mig att det är jobbigt för dig och att du inte känner att du klarar allt just nu. men innerst inne så vet vi alla att du är stark och en riktigt bra mamma. ♥ Det får du inte glömma!
Du kommer klara detta, med eller utan alla så kallade vänner som inte hör av sig och itne visar att dom bryr sig. Du kommer klara det för det är ditt liv och dina underbara barn ♥ Hejar på dig Nina!... Visa mer
Kramar
Hej.
Jag hade en jobbig graviditet när jag väntade Tindra och hade hela tiden tankar på hur jag skulle klara av att vara en bra mamma och hinna göra allt annat som krävs av oss unga kvinnor. Jag blev djupt deprimerad och jag har inte kommit ur de värsta tankarna än så jag vet hur du känner dig.
Jag vet förstås inte hur det är att vänta tvillingar men jag är ju själv tvilling och Pernilla är det bästa i mitt liv förutom Tindra. Vi har haft så mycket fördelar med att vara två och ha en vän nära alltid. Tvillingar hjälper ju faktiskt varandra, leker med varandra, löser problem med varandra. Det kommer gå bra, bättre än du tror. Och att vi är av samma kön har ju också extrema fördelar! Grattis till dina två pojkar!
Förstår inte vad folk menar med en suck. Men det är väl så. Man ska ha en viss familj, en viss uppfostran, helst massor av pengar och en stor bil, dela på föräldraledigheten och aldrig klaga över att det faktiskt ÄR jobbigt att vara förälder.
Jag tror det kommer gå finemang för er att ha tre barn.
Ja men tänk att bebisarna ligger där inne och kommunicerar med varandra, dom skapar ett sånt himla starkt band där inne och det kommer du märka sen att tvillingar pratar telepatiskt med varandra.
När Pernilla gjorde illa sig när vi var små så grät jag också. Och vi förstår varandra bara genom att titta på varandra. Jag har också känt av när Pernilla mått väldigt dåligt och då har det stämt. Vi drömmer lika drömmar etc.
Du ger dom det bästa i livet, en trygghet!Och trygghet sitter inte i ett körkort eller i en bil eller i pengar. I Sverige har vi det så bra så man behöver itne vara rik för att kunna ge sina barn allt dom behöver. Skit i alla pryda jävlar som aldrig fått kämpa för något i sitt liv. Dom är ju bara stentråkiga.
Är de nån som klara detta så är det du.Har själv 3 pojkar o en flicka ...o vet deu va flickan var den jobbigaste.Envis som sin mor ..hi hi..o visste alltid bäst grym mot sina bröder.i dag är vi narturligtvis bästa goa vänner...men när jag tänker på hennes uppväxt så ryser jag ..inte att hon var besvärlig...men jag vet bäst...uj uj uj ..mina 3 grabbar var väl lite struliga på sitt sätt ,men aldrig som hon.Fick jag välja om mitt liv skulle jag ha tre pojkar...sen den där trilska lilla tösabiten ..som alltid klarat sig själv...älskar dem alla men pojkar är lugnare än flickor...så var glad va det än bli..är de bara friska så är du nr. 1 att fixa detta de kommer gå galant .kram o försök se allt lite ljust om det än är svårt ibland det är de för oss alla..massor med KRAMAR...TILL er o din underbart söta son..han ser ut som en prins i sagovärlden..
Gumman! Sluta lyssna på alla negativa saker.. Du skulle behöva lite av mina hormoner! Jag har ett jävla humör! När nån säger nå negativt om mig eller "mitt" så blir jag galen! :D Men alla är ju olika i humöret. Du är också känslig nu. Du tar in allt vad folk säger. De negativa går in alldeles för lätt! Men Du ska veta. DU är en bra mamma. Ingen vet hur pojkar blir. En del blir ju som filbunkar och en del är lite mer livligare. Men vad gör det? Barn ska vara lite livliga!
Va fan du har ju klarat dej utan körkort länge. skulle du behöva de mer för att du har tvillingar? NEJ! Du klarar dej. Dessutom har du en snäll mamma som kör och en Marit som bor bara två min ifrån. Ta en sak itaget nu! Skit i körkortet än så länge. De går ju bussar. Ofta samt att du har en vagn att forsla och ett par ben. Så visst de är skönt och behagligt med bil. Men allt kostar och du är gravid och måste tänka på dej själv. Och Hugo unnar dej att ta de lungt om han hade förstått situationen! Kanske är bra att du inte är 100% av tiden med honom. För de blir ju mer som en chock för honom om du sen när du får barnen så umgås du helt plötsligt inte alls.. Nu har du dragit ut navelsträngen lite grann och de är ju bara bra nu när han får syskorn.
Du fixar detta.. De här med tanken av att du kan få ett dött barn är nog normal tanke. MEN du kan inte göra så mycket åt saken om de händer. Alltså förstå mig rätt. INGEN vill ju nå sånt! Men varför skulle de just hända dej Nina? Räta upp ryggen nu. Och vänd ryggen mot dom som vänder den mot dej nu! Varför ska du ha vänner som inte är vänner? Du behöver positiva vänner omkring dej! Ses i morgon?
Älskar dej vet du.. Och de är de många som gör! Toppen mamman!
Kramar Marit
Trist när man får sånna kommentarer. Jag kan säga att tjejer är värre än killar helt klart. Förstår att du är livrädd, hade jag med vart med alla tankar och funderingar. Men du kommer att fixa detta. Försök tänka positivt och är de sk vänner som inte hör av sig, skit i dem. Du behöver all energi du kan få just nu. Kram.
Jag vet hur det är att vänta tvillingar! Går ju igenom samma sak som dig just nu. Framförallt rädslan att det ska hända nån utav dem nå. Ska ju själv också ha 2 killar :) Och alla jag pratar med i min närhet är inte alls negativa mot mig de är tvärtom, vill hjälpa till nu och sen. På arbetet tänker de på mig hela tiden så jag inte lyfter och stressar. De jag pratat med som fått tvillingar säger att det är skitkul :D Det är inte alls så jobbigt som man tror säger dom. Visst det kan vara kämpigt i början innan man fått in rutiner på mat, sov osv men sen tänk vilken nytta de kommer att ha av varandra :) Sen är det oftast så att får de sova bredvid varann så kan det vara så att det är lättare att få dem att sova och behöver inte lika mycket som om det hade varit en. Jag tror vi fixar detta lätt :) Vi har ju båda barn sen förut och vet hur allt funkar runtomkring. Ta en dag i taget så löser sig allt ska du se :)
Kram och tänk på allt positivt i stället, det gör jag nu och tycker det ska bli jätte roligt och längtar verkligen att de ska få komma ut till den stora världen.
