Tailsweep Analytics Nina, mamma till Hugo o tvillingarna Max o Vincent -

Less..

Varning för ett gnällinlägg nu igen..
jag kan inte hjälpa det men idag är jag lite känslig, jag är så jävla less på endel människor, människor som man liksom ska ha bra kontakt med, som man inte kan radera ur ens liv..
jag kan inte skriva nästan nånting här men jag kvävs, jag kan ju fan inte prata med någon om detta ens men jag måste få ur mig allt.
ÅÅH.

Tänk att det kan va sån skillnad på folk och folk, enligt en viss person.
Det sårar, det har det alltid gjort.

Här sitter jag, höggravid med tvillingar, mår så dåligt ibland så jag tror jag ska ge upp för att jag inte orkar, vissa som man verkligen tror ska finnas där och hjälpa till finns ju inte,
det är bara ord men inga handlingar.
Det sårar också.

Jag blir så ledsen för alla tror att jag är såå vuxen och kan klara av allt själv,
men ibland så behöver man ju verkligen vissa personers stöd.
Men det får jag inte.
All energi läggs alltid på den människan som faktiskt inte behöver det just för tillfället.
Jag då?
"du är bara avundsjuk" får jag höra. Men NEJ det är jag inte, jag vill också få lite uppmärksamhet av vissa personer, såna personer som man antar är självklara som ska finnas där för en liksom.
Jag orkar inte, jag önskar allt vore annorlunda för just nu behöver jag faktiskt extra stöd, men det verkar vissa människor inte fatta. Jag är ingen robot som kan & orkar ta hand om allt själv.


När man fått barn så händer det lätt att barnet alltid är i fokus men mamman glöms bort, men ärligt talat så finns ju JAG fortfarande kvar och JAG behöver också lite kärlek, även fast jag har barn som är värd all kärlek i denna värld. Lilla Nina är också en människa som behöver omtanke för att orka igenom allt jobbigt.


Jag tål inte människan längre, vill inte ens se människan.. och det är jobbigt det med för man ska inte tycka så, men varför gör jag det? ..
Jag fattar inte.


Ingen fattar vad jag menar men jag måste få ur mig lite för det äter upp mig inifrån. jag vill kunna prata om det, få ett annat perspektiv på det hela, glömma det som gnager och gå vidare..
Men jag vet inte hur..


åh jag vet ingenting.. alla tankar och känslor är huller-om-buller.
Och det handlar INTE om Ronny, han är min bästaste vän just nu som vet allt jag grubblar på.


Kommentarer

Skriiiiv =)

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback