Happy :)
Jag känner mig så glad, jag vet egentligen inte varför men det känns bara som om saker & ting håller på att förbättras.
Jag känner mig inte alls lika deprimerad som jag gjorde för ett tag sen, och jag är inte lika trött.
Kanske kan vara för att man känner att det inte är lika långt kvar till våren/sommaren?
Det har lätt varit den tyngsta hösten/vintern någonsin (vad jag kan minnas) och jag hoppas att nästa höst inte blir lika jobbig.
Sen är det mycket annat som är på väg att lösas, är mycket som jag inte har skrivit här men det är endel och det känns skönt att det blir bättre.
Föresten, jag måste berätta om läkarbesöket som jag var på förra veckan.
Det var den konstigaste läkaren nånsin alltså!
Först kom hon för sent, hon hade ingen klocka och hade försovit sig (mitt på dagen),
hon pratade knappt någon svenska, jag förstod inte henne och hon förstod inte mig.
Hon hade inte läst nånting i min journal så hon hade ingen aning om mig, mitt liv och varför jag var där typ.
Det låg massa papper om andra patienter framme, så jag kunde liksom läsa massor.
Nu vet jag att en bekant äter Xanol (stavning?)..
Hon menade att det är mina barn som gör så att jag mår dåligt,
men det är ju dom som gör mig glad! Det är så mycket annat som har påverkat mitt mående, inte mina barn, dom är underbara.
Tänk om hon hade läst journalen istället för att "skylla på" mina barn..
Hon tänkte ge mig nån medicin med amfetamin i,
bara för att jag har ADHD i familjen.. men JAG har ju inte det, har iaf inte någon diagnos på det eller nåt sånt.
Hon trodde jag skulle ta livet av mig och var på väg att lägga in mig,
jag fick övertala henne att läget INTE var så illa.
Jag skulle aldrig göra nåt sånt, varken mot mina barn, Ronny, min familj eller mina vänner.
Speciellt inte mot mina barn!!
Det var ju därför jag sökte hjälp i höstas, för att jag fick hemska tankar och vart lite rädd för mig själv, för att jag ville få hjälp INNAN det gick för långt liksom,
innan jag skulle må SÅ dåligt.
Det var verkligen ett konstigt besök.. verkligen oproffissionellt.
Sen skrev hon ut några andra antideprissiva mediciner än dom jag har ätit hittills,
när jag skulle ta ut dom så tyckte apotekaren att det verkade mysko,
jag skulle liksom ta högsta dos bara efter en vecka.
+ lite annat konstigt.
Nej usch, mitt förtroende för sjukvården nu för tiden är verkligen lika med noll!
Så mycket skit man har hört och varit med om!
Fyy.
Jag känner mig inte alls lika deprimerad som jag gjorde för ett tag sen, och jag är inte lika trött.
Kanske kan vara för att man känner att det inte är lika långt kvar till våren/sommaren?
Det har lätt varit den tyngsta hösten/vintern någonsin (vad jag kan minnas) och jag hoppas att nästa höst inte blir lika jobbig.
Sen är det mycket annat som är på väg att lösas, är mycket som jag inte har skrivit här men det är endel och det känns skönt att det blir bättre.
Föresten, jag måste berätta om läkarbesöket som jag var på förra veckan.
Det var den konstigaste läkaren nånsin alltså!
Först kom hon för sent, hon hade ingen klocka och hade försovit sig (mitt på dagen),
hon pratade knappt någon svenska, jag förstod inte henne och hon förstod inte mig.
Hon hade inte läst nånting i min journal så hon hade ingen aning om mig, mitt liv och varför jag var där typ.
Det låg massa papper om andra patienter framme, så jag kunde liksom läsa massor.
Nu vet jag att en bekant äter Xanol (stavning?)..
Hon menade att det är mina barn som gör så att jag mår dåligt,
men det är ju dom som gör mig glad! Det är så mycket annat som har påverkat mitt mående, inte mina barn, dom är underbara.
Tänk om hon hade läst journalen istället för att "skylla på" mina barn..
Hon tänkte ge mig nån medicin med amfetamin i,
bara för att jag har ADHD i familjen.. men JAG har ju inte det, har iaf inte någon diagnos på det eller nåt sånt.
Hon trodde jag skulle ta livet av mig och var på väg att lägga in mig,
jag fick övertala henne att läget INTE var så illa.
Jag skulle aldrig göra nåt sånt, varken mot mina barn, Ronny, min familj eller mina vänner.
Speciellt inte mot mina barn!!
Det var ju därför jag sökte hjälp i höstas, för att jag fick hemska tankar och vart lite rädd för mig själv, för att jag ville få hjälp INNAN det gick för långt liksom,
innan jag skulle må SÅ dåligt.
Det var verkligen ett konstigt besök.. verkligen oproffissionellt.
Sen skrev hon ut några andra antideprissiva mediciner än dom jag har ätit hittills,
när jag skulle ta ut dom så tyckte apotekaren att det verkade mysko,
jag skulle liksom ta högsta dos bara efter en vecka.
+ lite annat konstigt.
Nej usch, mitt förtroende för sjukvården nu för tiden är verkligen lika med noll!
Så mycket skit man har hört och varit med om!
Fyy.
Kommentarer
Postat av: Jannika mamma till Jillian
Knäpp läkare! kanske borde anmälas eller något:S
skönt att du mår bättre, ibland behöver man nå botten för att kunna bygga uppåt!
Postat av: Jannika mamma till Jillian
Tack så mkt! ja jag tycker nog också bröllop är najs.. speciellt mitt eget!HAHA
Postat av: Ellie
Men herre gud så det kan gå till!
Så får det inte gå till, tänk om fel människa hade fått massa medicin utskrivna som tar allt också!
Skönt höra att du mår bättre.
All lycka till dig och familjen :)
Postat av: Catte
Har en X10 som är inne på lagning nu, tror tyvärr inte jag kommer få en ny. Men jag kan alltid önska! ;D
På torsdag kan jag hela dagen, blir det bra?`=)
Kramar
Postat av: Emma
Du måste gå till en annan läkare! Om inte annat så för att dubbelchecka dina mediciner du fick av den galna läkaren. Hon verkar var ju inte så bra..
Kram min vän! Saknar dig.
Trackback
