Kalaaas
Sitter här och försöker planera tvillingarnas kalas lite,
men det är ju så svårt eftersom jag inte vet vilka som ska på Big lake run på lördagen,
dom fyller på fredagen men det hade varit såå mycket bättre att kunna ha kalaset på lördagen..
men många prioriterar ju fyllan i Rättvik före, tyvärr.
Så vissa får väl komma på fredagen ändå..
på söndagen lär dom väl vara bakis..
Kommer det vara såhär varje år tro? Då får dom fan skylla sig själva om dom missar kalaset.
Denna eftermiddag/kväll ska jag roa mig med att göra inbjudningskort,
det är ju så mycket roligare att göra egna och det är så kul med personliga, tycker jag!
Jag älskar att vara kreativ :)
Tänk att det är ca 2 1/2 vecka kvar tills dom fyller 1..
dom var ju nyss nån månad och så små...?
Men det är snart ett år sen..
Den konstigaste tid i mitt liv alltså,
man ska vara överlycklig över att ha fått friska fina barn,
men samtidigt var jag så jäkla nere, jag mådde verkligen dåligt dom veckorna vi var i Falun.
Allt var verkligen konstigt..
Jag kan nästan börja gråta när jag tänker tillbaka,
barns födelse ska ju vara en av dom finaste stunder i ens liv!
Och att jag inte minns det så svider så i mitt hjärta,
jo klart själva förlossningen var helt underbar!!
Men alltså tiden före och efter.
Jobbigaste graviditeten ever, problem hit och dit med allt med kroppen,
samtidigt ta hand om Hugo och ett hem,
samtidigt vila så att tvillingarna inte skulle födas allt för tidigt,vilket är jättevanligt när man bär på tvillingar..
sen havandeskapsförgiftning och sjukhusvistelse,
sen att föda två barn, och jag hade sån tur så båda kunde födas vaginalt,
dock föddes Vincent med rumpan före :p
Efter förlossningen så kommer jag ihåg att jag halvlåg där i sängen,
bebisarna var nere på avd 33 och jag var där helt ensam..
det kändes mysko.. jag fattade knappt att jag precis hade blivit 3 barns mamma.
Men jag var såå lycklig just den stunden, den jobbiga graviditeten var över och
vårat nya liv skulle börja, som vi hade längtat!
Då fattade jag inte riktigt att tvillingarna var prematura och att vi fick lov att vara kvar ett tag..
det förstod jag senare och det var grymt jobbigt,
stackars Hugo var hemma med min mamma och förstod väl ingenting vart mamma och pappa hade tagit vägen..
och när vi väl sågs igen så hade vi två bebisar och mamma fick lov att vara kvar på sjukhuset medans han åkte hem.
Jag glömmer aldrig hans ansiktsuttryck när han såg mig och vagnen med tvillingarna första gången..
Det gjorde verkligen ONT i mitt hjärta.
Sen ska man samtidigt visa sig stark och klara av allt,
och att lära sig livet med tvillingar och allt hit och dit och sen
frustrationen över att dom inte gick upp i vikt och så länge dom inte gick upp i vikt så var en hemgång glömd..
sen allt annat också, hemmet, katterna, räkningar, pengar och allt sånt som man ändå ska ha koll på..
vi hade ju storhandlat veckan innan dom föddes så vi hade ju all mat hemma,
men typ inga pengar att leva för i Falun, Ronny fick ingen mat och när vi inte var på bb längre så fick inte jag nån mat heller..
och för att få igång amning så ska man äta bra..
näe allt var som en ond cirkel..
som tur var så kom min kära mor med mat hemifrån,
och när vi bodde på patienthotellet så fick öven Hugo bo med oss.
Då kändes mitt hjärta helt igen. :)
Sen var det ju så jobbigt att personalen på avd 33 behandlade mig så konstigt,
orkar inte skriva allt men jag kände mig INTE Hemma där..
nu var vi ju där mitt i semestern och det var antagligen vikarier,
annars har jag hört bra rykten om personalen som är där annars.
aja, tänk iallafall att det snart är ett helt år sen!!
Våra 2,6 kilos bebisar är snart 1 år och väger ca 9 kg.
Ni växer så det knakar, mina små prinsar ♥
♥
Dom där bilderna är från rum nummer 1, idag har jag fått byta till rum 4 så jag har fått ett enkelrum nu eftersom jag blir kvar så länge.. Känns lite bättre, även om jag fortfarande stör mig på att endel är så jävla nonchalanta mot en hela tiden.
Jaaa, igårkväll så var det en tjej här som låg och grät för att hon hade så ont, men barnmorskan vägrade att tro att det var förlossningsvärkar, så tillslut gick den där tjejen upp och letade rätt på en annan barnmorska och idag såg jag den där tjejen med en liten bebis.. Så nog var det förlossning på gång minsann :)
Tänk att man ska behöva vara på sjukhus och sen dessutom få lov att tjata till sig vård, det är ju sjukt! :O
En fråga bara. Hade du gravid-försäkring och/eller vanlig personförsäkring? För i så fall kan du få ut pengar för vistelsen på 33:an därifrån. När jag väntade min son låg jag inne mer eller mindre hela graviditeten + att han hamnade på 33 (virusinfektion + misstänkt hjärtfel). Fick veta för cirka ett år sedan att jag kunde fått ut pengar för min tid där, från BB + 33:an. Så ett tips är att du hör av dig till försäkringsbolaget. Iom att det inte ens gått ett år sedan bör du kunna få ut lite pengar :-), om du/ni har försäkring dvs.
