Sån skillnad!
Tänk vilken skillnad det är på Max & Vincent nu, jämfört med för ett halvår sen.
Då var det verkligen spring fram och tillbaka för att hämta dom, bära dom, byta blöjor, mata,
osv.. vissa dagar kändes det som att man knappt gjorde nåt annat än att byta blöjor och mata :p
Hur det än är så har man ju bara två armar och det är inte alltid man kan fixa allt på samma gång.
Tänk dom som har trillingar, måste ju va skitsvårt eftersom man inte har 3 armar :p
Men nu är det så mycket enklare.
Dom förstår så mycket, och kan så mycket.
Ska vi byta blöjor så är det bara att ropa på dom, en och en, så brukar dom komma fram :)
Äter gör dom oftast själv, beror på om det är något kladdigt som riskerar att hamna på väggar och överallt :p
Man märker verligen skillnad, såna där småsaker som man tar förgivet annars, som man inte tänker på när man inte har varit i en sån här situation.
Livet är verkligen en lärdom, man växer som människa hela tiden och man inser att man är starkare än vad man tror.
Visst att det blir jobbigare ju äldre dom blir, med bråk och dom tar saker av varandra och sånt.
Men det är ändå enklare än bebistiden.
Och sen ser man hur goa dom är med varandra, mitt hjärta smälter ju flera gånger om dagen!
:)
Och dom blir så himla glada av Hugo! Och även om han blir väldigt irriterad ibland när han aldrig får vara ifred eller ha sina bilar ifred så ska han pussa på dom och säga "jag älskar dig" till dom hela tiden!
Mammas prinsar, min glädje!
♥
Maxen
Vincent
Pojkarna bus!
Det är omöjligt att ha hans säng bäddad.
Han ska köra bil efter strecken på madrassen.. som en väg liksom :p
♥
Då var det verkligen spring fram och tillbaka för att hämta dom, bära dom, byta blöjor, mata,
osv.. vissa dagar kändes det som att man knappt gjorde nåt annat än att byta blöjor och mata :p
Hur det än är så har man ju bara två armar och det är inte alltid man kan fixa allt på samma gång.
Tänk dom som har trillingar, måste ju va skitsvårt eftersom man inte har 3 armar :p
Men nu är det så mycket enklare.
Dom förstår så mycket, och kan så mycket.
Ska vi byta blöjor så är det bara att ropa på dom, en och en, så brukar dom komma fram :)
Äter gör dom oftast själv, beror på om det är något kladdigt som riskerar att hamna på väggar och överallt :p
Man märker verligen skillnad, såna där småsaker som man tar förgivet annars, som man inte tänker på när man inte har varit i en sån här situation.
Livet är verkligen en lärdom, man växer som människa hela tiden och man inser att man är starkare än vad man tror.
Visst att det blir jobbigare ju äldre dom blir, med bråk och dom tar saker av varandra och sånt.
Men det är ändå enklare än bebistiden.
Och sen ser man hur goa dom är med varandra, mitt hjärta smälter ju flera gånger om dagen!
:)
Och dom blir så himla glada av Hugo! Och även om han blir väldigt irriterad ibland när han aldrig får vara ifred eller ha sina bilar ifred så ska han pussa på dom och säga "jag älskar dig" till dom hela tiden!
Mammas prinsar, min glädje!
♥
Maxen
Vincent
Pojkarna bus!
Det är omöjligt att ha hans säng bäddad.
Han ska köra bil efter strecken på madrassen.. som en väg liksom :p
♥
Kommentarer
Trackback
