Uurk.
Vaknade supertrött och hade en Hugo som vägrade kliva ur sängen och skulle prompt se på bolibompa,
som tur var så fick jag upp han så vi kom i tid till dagis.
Jag har alla anledningar att känna mig glad just nu!
Så mycket som löser sig, det känns liksom att pusselbitarna börjar falla på plats,
jag ser vissa saker så himla klart!
Men allt bara tynger ner mig, känns som jag har världens sten i magen.
Samtidigt blir jag väldigt less på mig själv,
varför blir jag såhär? Jag borde inte bli så.
en anledning kan vara att jag snart ska ha roliga veckan,, då brukar hormonerna bli lite knäppa.
Ryck upp dig nu Nina! Ja jag önskar det vore så lätt.
Tur jag har en psykologtid som väntar.
Men det är ett avstämmningsmöte typ, för jag orkar inte springa dit nåt mer,
så tänker säga att jag inte vill längre.
Jag mår ju egentligen myyycket bättre och känner att jag inte orkar gå dit och dra upp allt skit,
NU ska vi ju gå vidare och livet kommer bli helt annorlunda och förändringar är faktiskt bra ibland.
Jag klarar inte av saker som är monotona eller va de heter, man gör samma sak om och om igen..
jag blir knäpp av sånt.
Jag skulle vilja ha semester, några veckor.
Hemifrån, med barnen och trevligt sällskap!
Imorse hade jag massor att skriva, att dela med mig av.
Nu känns hjärnan bara som deg. :p
Vill inte bara skriva massa depp heller, då håller jag hellre tyst :p
Åååå gullig du är ♥
Hoppas vi kan ses imorgon!! :)
Vet du... Jag har funderat lite på dig. Äh. va konstigt det lät.. :P Men iallafall. Jag tror att du kommer att må sååååå mycket bättre nu, sakta men säkert. För nu kommer du att bli ännu starkare som person (och mamma) nu när du får bo själv (med barnen). Du kommer klara det här fint :)
Va kul att du får inspiration :) Vi är jättenöjda med väggen, Matilda kan ligga & kika hur länge som helst. Perfekt barnvakt om man behöver duscha eller nåt ;) haha! :)
Hoppas hon gillar den lika mycket sen när hon förstår lite mer också :D
Det kommer att ordna sig ska du se, du kanske bara har en liten klump i magen som oroar dig inför flytten och allt? Men när den dagen då allting blir verklighet kommer du nog inse att det inte var så farligt ändå.
Det är normalt att oroa sig och tänka "tänk om".
Men du fixar det där ska du se, du är stark och du har kommit så långt! Och om du vill prata av dig så finns jag bara 100m bort, det vet du =)
Kramar!
Tack vad snäll du är =)
Kyrkan var i Linköping nånstans.. ha ha! Noll koll kokosboll =)
Hoppas att allt e bra med dig och din familj!!
